stodo i full blomma. Den allmännaste busken tillhör Euphorbiernas familj; och en acacia samt en stor kaktus med ett egendomligt utseende äro de enda träd, som lemna någon skugga. Efter regntiden skola öarne en kort tid fläcktals se gröna ut. Den vulkaniska ön Fernando Noronha, hvilken i många afseenden har ett liknande läge, är det enda land dessutom, der jag sett en växtlighet, som något så när liknar Galapagos-öarnes.
Beagle seglade rundt omkring Chatham-ön och ankrade i åtskilliga bugter. En natt sof jag i land på ett ställe, der svarta, stympade vulkankäglor voro så talrika, att jag från en liten höjd räknade sextio stycken, alla med mer eller mindre fullständiga kratrar på toppen. De flesta bestodo blott af en röd ring af hopkittad slagg och deras höjd öfver lavaslätten gick icke högre än från femtio till hundra fot. Ingen hade på senare tider varit i verksamhet. Hela ytan af denna del af ön tyckes lik ett såll hafva blifvit genomborrad af de underjordiska ångorna; ty på sina ställen har lavan svällt upp i stora bubblor och på andra åter har taket på de sålunda bildade grottorna fallit in och lemnat efter sig kretsformiga gropar med branta sidor. Till följe af de många kratrarnes regelbundna form, gåfvo de landet utseendet af ett grufdistrikt och påminde mig lifligt om de delar af Staffordshire, der de stora jerngjuterierna äro som talrikast. Dagen var stekhet och det var mycket tröttande att klättra öfver den skrofliga ytan och tränga genom de täta snåren; men min möda lönades rikligen af den sällsamma cyklopiska taflan. Under min vandring mötte jag två stora sköldpaddor, hvilka hvardera måste hafva vägt åtminstone två hundra marker. Den ena åt på ett stycke kaktus och då jag nalkades, stirrade hon på mig och vandrade långsamt bort. Den andra utstötte ett djupt hväsande och drog hufvudet under skalet. Dessa väldiga kräldjur, omgifna af den svarta lavan, de bladlösa buskarne och de stora kaktéerna, föreföllo mig som några antediluvianska djur. De få mörkfärgade fåglarne brydde sig icke mera om mig, än om de stora sköldpaddorna.
Den 23 september. — Beagle seglade till Charles-ön. Denna ögrupp har länge varit besökt först af buckaniererna och sedan af hvalfångare, men det är först på de senaste sex åren, som en liten koloni anlagts här. Invånarnes antal går till mellan två och tre hundra, och de äro nästan allesamman färgade, hvilka för politiska brott blifvit förvisade från republiken Ecuador, hvars hufvudstad Quito är. Nybygget ligger tvåtredjedels mil inåt landet, på en höjd af sannolikt ett tusen fot. Under första hälften af vägen foro vi förbi bladlösa busksnår, liksom på Chatham-ön. Högre upp blefvo skogarne efter hand grönare och så snart vi kommo
