Sida:Förberedande utkast till strafflag Speciella delen 3 Förmögenhetsbrotten d 1.djvu/100

Den här sidan har inte korrekturlästs
94

behölls såsom tjuvnad, utan kvalificerades. Bodräkt avskildes i M. B. 51 och ställdes under arbiträr bestraffning (om rekvisitet jfr. ov.); bodräkt synes hava antagits, även där tillgreppet förövats genom inbrott, K. B. 1795 17/7 (Norell 122). Inbrott' uppställdes såsom del. sui gen. ("hvar som bryter sig in i något rum, eller hus, til at stiäla, ändoch han alsintet finner eller tager", M. B. 40: 6) och försågs med särskild iterationsverkan. [Inbrottsstöld åter behandlades med kumulation: "hafver han ock tå något stulit; plichte therföre särskilt, som förr sagdt är", ib.]. Tjuvgömmeri straffades som tjuvnad ("then som vetandes giömdt eller nött med tiufven . . . eller viste vara stulit, och halp thet at dölja", ib. 49: 1); likaså negativ delaktighet ("then som haft förut kunskap, at tiufnaden ske skulle, och thet ej uppenbaradt", ib. 41: 3). – Beträffande handlingen, uppställer M. B. 20: 9 fullt våld såsom kännetecken på rånet, utan att det dock är fullt klart, huruvida härmed gränslinjen mot tjuvnad skall vara angiven (jfr. Schmidt J. A. 23, 37; 46).

Om snatteri gällde bestämmelsen i M. B. 47: 1 "tager eller snattar någor tijo dalers värde, eller mindre, thet må ej stöld heta; utan gifve han thet åter, och böte hälften af värdet . . . Giör han thet andra gången, gälde åter, och böte fulla värdet. Sker thet tridie gången; stånde tiufsrätt". Gränsen var i några fall annorlunda bestämd, t. ex. full mansbörda eller lass (40: 5). Om kvalifikationsfallen (jfr. ned.) gällde i allmänhet, att även tillgrepp av ett värde inom snatterigränsen bedömdes såsom stöld: detta inskärptes genom K. B. 17/1 1741; K. B. 1/5 1745 etc. Undantag gjorde hustjuvnad: om den senare kriminaliserade inbrottsstölden jfr. ned.

Om den enkla stöldens iterationsgrader innehöll M. B. 40 följande bestämmelser. § 1: "Hvar som första gången stiäl gods, eller penningar, öfver tijo daler; böte tre gånger så mycket, som thet stulne värdt är" . . . § 3: "Varder tiuf för stöld andra gången lagförd; böte fyradubbelt tiufnadens värde . . . Kommer han tridie gången åter, och