Tiden kan torka tårar vilka gråtas,
tiden kan skänka blödande hjärtan frid,
mycket kan glömmas, mycket kan förlåtas,
dock, det finns brott som ingen ändlig tid
mäktar förgäta — brott som för evigt lysa
lika röda som den dag de begåtts.
Gravarnas stenar bringa oss än att rysa,
ingen kan tysta stenarnas rösters trots.
Uselt och fegt och ynkligt och försåtligt
är att tiga, när orätt går onäpst fram —
mera än uselt, nesligt och oförlåtligt
är dock att sälja nåd för brott och skam.
Men äro människor låga, fega och fala,
glömma de allt för lumpen fördels skull,
skola dock stenarnas röster evigt tala,
oförgängliga vittnen de stå på hjältars mull.
En hälsning från de döda.
(På frihetsdagen 1922.)
En hälsning från de döda på Finlands frihetsdag!
En hälsning från forna tider, från forna strider och slag!
En hälsning från de döda, som dogo för Finlands skull,
Som mördades av de röda och multna i blodig mull.
