Den här sidan har korrekturlästs
Härjad och kal
fryser den lund
där våra drömmar vi drömde en gång.
Tyst är vår sal,
fjärran den stund,
fjärran och död, då den genljöd av sång.
Stunden förgyll!
Bägaren fyll
bräddfull med dunkel och tröstande glöd!
Fukta din läpp,
strängarna knäpp!
Klingande spröd
susar nu sången om minne och död.
Don Juan Ponce de Leon.
Conquistador, mot obefarna hav
och obeträdda öar drev ditt segel —
beständigt västerut, där dagen kvav
och gåtfull släcktes bortom viddens spegel.
Ditt öga spejade mot anad kust,
mot underbara, drömda sagoöar.
Av ångest, längtan och förmäten lust
ditt fartyg styrdes över fjärran sjöar.
