slutligen likbåren. Omkring atrium kunna sofkammare, förrådsrum och andra behöfliga lägenheter anbringas: det senare romerska huset uppkommer på detta sätt genom tillbyggnad och utvidgning af atrium. När huset antager större dimensioner, finnes ofta utanför atrium en af sidoväggar eller pilastrar begränsad plats utan tak (vestibulum: förstuga).
 38. Romerskt boningshus i genomskärning. |
 39. Plan af Romerskt boningshus. a ingång, b bod, c pelare, uppbärande taket i atrium, d rummet under taköppningen (impluvium), e sidokammare, f trappa till öfre våningen, sannolikt slafrum, af lägenheten g. |
Det är icke osannolikt, att Grekerne lärde Italiens folk uppförandet af stenbyggnader. För Rom var i fråga om större byggnader för offentligt ändamål Etrurien läromästaren. Så i afseende på templen, der den etruskiska stilen, hvilken väl hade tagit inflytelse från den grekiska konsten, men dock ej obetydligt skilde sig från dennas framställningssätt, redan tidigt gjorde sig gällande. Det Capitolinska templet (bild 41, 42) var bygdt efter etruskiskt mönster. Det var en storartad byggnad af ungefär 800 fots omkrets. Inne i templet funnos tre kamrar, den mellersta helgad åt Jupiter och försedd med en bildstod af guden, som förestäldes sittande med blixten i handen, de båda andra åt Juno (till höger om Jupiter d. v. s. till venster för åskådaren) och åt Minerva (på andra sidan), hvilka båda voro afbildade stående.
Romarnes byggnadskonst framträder särskildt i det af Grekerna i äldre tider icke använda och enligt den allmännaste åsigten af Etruskerna uppfunna hvalfvet, hvilket hos Romarne fick en sådan utbildning och fullkomning, att dermed mången svår uppgift inom byggkonsten löstes och äfven de skönaste verk skapades. Romarnes praktiska förstånd framträdde tydligt i deras byggnadskonst, hvilken visserligen icke var sjelfständig, men med stor skicklighet utbildade hvad den från främmande håll, särskildt från Grekland och Etrurien, hade tillegnat sig. I synnerhet har den romerska byggnads-
