dels föregående tiders konstverk dels den samtidigt regerande 13:de dynastiens konungastatyer som segertroféer, och här började de till och med sjelfve att utöfva en egendomlig egyptisk-semitisk konst. De utvecklade samtidigt en större makt, och efter långvariga strider med den 13:de dynastiens konungar i Öfra Egypten lyckades de slutligen år 1656 f. Kr. att fullständigt öfvervinna dem. Hyksos herskade nu öfver hela Egypten. Men detta varade blott i 15 år. Redan år 1641 f. Kr. uppstod i Öfra Egypten en ny dynasti, den 17:de (1641 —1490), som med framgång upptog striden och dref Hyksos mer och mer tillbaka, så att de efter 43 års förlopp icke hade stort mera qvar af sitt egyptiska rike än Avaris med tillhörande distrikt. Då detta inträffade, hade Hyksos regerat öfver Egypten i 511 år (2,108—1598); häraf uppstod i de senare redaktionerna af Manethos förteckning på dynastierna genom ett misstag den 16:de dynastien på 511 år, som således blott var en rekapitulation af Hyksos-herraväldet och följaktligen måste uteslutas ur de på hvarandra följande dynastiernas rad. I den starka fästningen Avaris höllo Hyksos sig ännu i 108 år, tills de 1490 f. Kr. miste denna sin sista fästning och slutligen blefvo alldeles utdrifne ur Egypten.
6. Det nya riket.
(1490—340 f. Kr.).
Ahmes hette den segersälle Pharao, hvilken lyckades att fördrifva Hyksos. Han förenade ånyo hela Egypten under sin spira och grundlade härigenom den 18:de dynastien (1490—1231 f. Kr.), som omfattar Egyptens mäktigaste och mest lysande tidehvarf. Då Ahmes för att förfölja Hyksos trängde in i Asien och der gjorde eröfringar, var han den förste i en lång rad af mäktige Pharaoner, som utmärkte sig genom asiatiska eröfringståg. Den 18:de dynastiens herskare hette för det mesta omvexlande Amonhotep och Thothmes. Efter Thothmes II regerade hans syster och gemål, den manhaftiga Haschepsu; vid rikstemplet i Karnak, hvarpå hon liksom så många andra Pharaoner byggde, uppreste hon två väldiga obelisker, af hvilka den ena ännu står qvar såsom minne af denna med mycken kraft regerande drottning. Hon sände en expedition öfver Röda hafvet till landet Pun, som låg på den arabiska kusten vid Bab-el-Mandeb, för att hemta detta lands kostbara produkter; expeditionen hade en lycklig utgång, den segrade öfver fienderna och förde med sig tillbaka förutom fångar
