tjenar mig. Utlandets söner lisma för mig: vid ryktet som spörjes
hörsamma de mig. Utlandets söner försmäkta och framskälfva utur
sina slott. Derför vill jag tacka dig, Herre, ibland hedningarne och
lofsjunga ditt namn; den sin konung stor salighet bevisar och gör
sin smorde godt, David och hans säd evinnerliga.»
Syriens väldige storkonung fick likväl på sin ålderdom röna, att hans eget folk ej hunnit vänja sig vid stadig lydnad under en enda man. Sauls och hans söners öde var ej glömdt bland hans landsmän, allmogen knotade öfver de tunga bördorna, stammarne voro ännu främmande för hvarandra. Qvinnorna i konungens harem kifvades om hans ynnest för sönerna, desse hade ej tålamod att uppskjuta sina strider till fadrens död. Afund rådde mellan höfdingarne, och när ett parti bland dem åtog sig den folkkäre Absaloms sak, måste David än en gång pröfva flyktingens elände. Hans tron och lif frälsades dock genom Joabs rådighet och list, Det vidt utgrenade upproret dämpades, men tvedrägten i konungahuset utbrast å nyo omkring Davids dödsbädd. På sin mest älskade hustrus bön hade han utsett hennes son Salomo till sin efterträdare. Den äldre brodern Adonia vann dock på sin sida den ene öfverstepresten och Joab. Medan ett dubbelt konungaval söndrade hären och hufvudstaden, afled David, på sitt yttersta läggande Salomo på hjertat att icke låta konungamakaren Joabs »grå hår med frid komma ned i dödsriket» (omkr. 990 f. Kr.).
10. Salomo och Hiram.
Salomo (omkr. 990—950 f. Kr.) följde sin faders råd. Öfvergifne af sina medhållare, mördades både Adonia och Joab på den nye konungens bud, ehuru de sökte skydd vid Jehovas altare. Den misshaglige öfverstepresten förvisades till sina gods på landet, och hans medbroder blef ensam om embetet, det högsta i riket näst konungen. Emellertid förspordes upproriska rörelser bland de underkufvade folken. En edomitisk konungason, som hade flytt till Egypten, återkom och sökte befria sitt folk från Israels välde, men misslyckades. Bättre framgång hade den arameiske höfdingen Reson, hvilken öfverrumplade Damaskus och stiftade ett nytt rike i norra Syrien. Men under hela sin lifstid var dock Salomo herre öfver allt landet från Euphrat till Egyptens gräns och Röda hafvet.
Denna vidsträckta makt tryggades genom en klok statskonst, som satte fredens upprätthållande till sitt mål, men tillika genom
