majestät, dock alltid ett utflöde af gudomens, ej sjelft gudomligt som Pharaos, från Ninives konstbyggda slottshöjder. Der stod Assurbanipals palats, uppfördt efter en plan, som något afvek från föregångarnes, men helst bodde han i Sanheribs ojemförliga borg, vidgad och ytterligare prydd af sonen och sonsonen. De bildverk, som utfördes under Assurbanipals ögon bära vittne om den högsta ståndpunkt som den assyriska konsten någonsin nådde, och derifrån synes steget ej så långt till de äldre grekiska skolornas alster, må hända tillkomna ej utan österländsk inverkan. Å de större framställningarna saknas sällan en bakgrund af palmer och andra träd, om hvilka stundom vinrankor slingra sig i behagfulla böjningar; figurernas antal är större mot förut, i deras anordning skönjes omsorgen att undvika tröttsam enformighet, och djuren tecknas ofta i svåra ställningar, någon gång i förkortning (se bild 48, sid. 144). Konungen ser man än i sin präktiga slup, med sina hofmän, skjutande lejon, som våga sig ut i vattnet, än ensam och till fots inlåtande sig i kamp med vilddjuren (bild 47, sid. 141). Än offrar han på gudarnes altaren till tack för en lyckad jagt, än helsas han vid hemkomsten från kriget af sångare och spelmän med flöjter, harpor och lyror. Än ligger han beqvämt på sin soffa, medan tjenare fläkta om hans hufvud med solfjädrar, och hans drottning midt emot, sittande å en rikt utsirad stol, höjer sin bägare för att dricka till sin makes välgång.
I ett af de stora rummen fann Layard golfvet täckt till en fots höjd af lertaflor, dels hela, dels i skärfvor, fullristade med så fin kilskrift, att starka förstoringsglas kräfvas för att tydligt urskilja de olika tecknen. Det var det kungliga arkivet, det var der Assurbanipal hade »gömt all
