Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 166.jpg

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
166
SEMITERNA.


20. Babel under Nebukadnesar och hans ätt.

Nebukadnesar använde sin mesta regeringstid att fullborda stora byggnader af hvarjehanda slag. Tegel med hans namnmärke har man hittat på öfver hundra ställen i Babels granskap, och funna inskrifter äfvensom forntida häfdatecknares underrättelser redogöra för hans arbeten. Han lät gräfva en stor kanal, »konungafloden», som sammanband Tigris med Euphrat, och denna utgrenade sig i många smärre rännilar, som utmynnade i den konstgjorda sjön vid Sipar. I norr byggdes den s. k. »mediska muren», som gick utmed hela ökenranden från vester till öster. Vid Persiska viken anlades hamnar, försedda med vågbrytare och kajer, till sjöfartens främjan. Men den största mödan nedlades på hufvudstadens utvidgning och prydnad. Enligt Herodotos’ berättelse bildade Babels murar en fyrkant, hvars sidor voro hvardera 120 stadier (omkr. 2⅓ sv. mil) långa, Murarne voro dubbla, den ena utanför den andra, och så tjocka, att tvenne spann godt kunde mötas emellan tornen, som på vissa mellanrum parvis uppstego öfver den flere hundra fot höga muren. Till ytterligare säkerhet gick en djup vallgraf rundt omkring staden, och de hundra portarne voro beslagna med koppar.

I Babel byggde Nebukadnesar ett nytt kungligt palats, hvars murresning ännu är till god del bevarad (bild 49, sid. 152). Ej långt derifrån har man trott sig igenkänna lemningar af de frejdade »hängande trädgårdarne», uppförda i trappvis stigande afsatser, som hvilade på pelare och hvalf, och vattnade af dolda pumpverk. Enligt sägnen skall Nebukadnesar hafva gjort denna anläggning för att visa en artighet åt sin mediska gemål, som i den kaldeiska slättbygden saknade sitt hemlands blomsterklädda ängar och lummiga lundar.

Nebukadnesar glömde ej att söka gudarnes välsignelse öfver sina verk. Till deras ära uppförde han nya helgedomar och återstälde de gamla. Bland de senare var Bels (och Merodachs) tempel i Babel mest frejdadt i forntiden. Det var åtta våningar högt och bygdt i afsatser, så att det liknade ett uppåt smalnande torn. På utsidan gick en hög trappa ända till toppen, der gudens praktfulla beläte gömdes i en kammare, klädd med guldplåtar. Man tror sig hafva återfunnit qvarlefvorna af denna redan tidigt förstörda byggnad i den ofantliga gruskulle som ännu i dag bär namnet Babil, något norr om El Kasr. Af ett annat tempel, Nebos urgamla helgedom i Babels förstad Borsippa, återstå ännu fyra våningar af de sju (bild 50, sid.