händer eller antända rökelse i hans gemak. Det högtidligaste ceremoniet omgaf hans person. Hvar och en, som fick träda inför hans ansigte, skulle kasta sig framstupa, kyssande marken, sålunda tillbedjande Guds afbild på jorden; men den, som oanmäld trädde in till honom, straffades med döden. Att om än af misstag sätta sig på konungens tron, var äfven belagdt med dödsstraff.
 66. Persiske konungens pilkoger- och bågbärare. |
 67. Persiske konungens parasoll. |
Hvad konungen var för hela riket, det voro satraperna för sina provinser. Det persiska riket indelades nemligen af Darius i satrapier, enligt Herodotos 20 till antalet. Hvarje sådan satrapi skulle årligen till konungen betala en viss, en gång för alla faststäld skatt. Men dessutom egde satrapen att för sin egen räkning ut skrifva så stora gärder, som honom för godt syntes. Till hvilken ytterlighet denna satrapernas beskattningsrätt ofta missbrukades, bevisar bäst Herodotos’ berättelse om satrapen i Babylon, hvilken underhöll ett stuteri af 800 hingstar och 16,000 ston samt en sådan mängd indiska hundar, att 4 stora byar voro anslagna att föda dem. I sina inbördes förhållanden fingo för öfrigt de särskilda provinsernas invånare behålla sina egna lagar, liksom sitt språk, sina seder och sin religion. Men i förhållande till satrapen voro de fullkomligt rättslösa, deras egendom, lif och
