deraf försvunno, och den resande, som förgäfves sökte dem, kunde så mycket lättare finna plats för de stora händelser, som det odödliga skaldestycket dit förlägger. De mägtigaste städer hafva utplånats från jordens yta, men den fattige och blinde skaldens sång har trotsat seklerna.
Hårda och oblida öden förestodo Trojas besegrare. Odyssevs kringirrade i tio år på vågorna, innan han nådde sitt Ithaka. Menelaos kringdrefs af stormar under åtta år. Agamemnon mördades vid hemkomsten af Ägisthos och sin gemål Klytämnestra, Diomedes, hvilken i Argos hotades af samma öde, flydde till Italien. Pallas förföljde med sin vrede Ajas, Oïlevs’ son, och krossade hans skepp. Han tog sin tillflygt till en klippa, utropande: »Jag skall rädda mig trots gudarnes vilja.» Poseidon splittrade klippan med ett slag af sin treudd, och hädaren nedstörtade i hafvet. Tevkros, bortstött af sin faders förbannelse derför, att han ej hämnats sin broder Ajas’ död, måste grunda ett nytt Salamis. Sagan förde dessutom Philoktetes, Idomenevs och Epeios till kusterna af Italien, hvilket äfven erbjöd en fristad åt Trojanerna Antenor och Aneias. Skalderna besjöngo dessa olyckor, och deras berättelser bildade en hel episk cykel, i hvilken Odysséen utgjorde medelpunkten, liksom Iliaden i den sagokrets, som rörde det trojanska kriget.
4. Dorerna.
Trojanska kriget, som under tio år hållit Grekerna aflägsnade från sitt fädernesland, medförde såsom sin yttersta följd, att de helleniska stammarne ännu en gång förändrade sina boningsplatser. Före detta krig hade Achäerna och främst bland dem Pelops’ efterkommande varit de herskande i Grekland. Men Pelopidernas tragiska öde och deras stora krigshärs undergång eller förskingring tilläto nya stammar att bemägtiga sig öfverväldet. De inre omhvälfningarna började derföre ånyo, de flesta af de forna konungafamiljerna försvunno, och en del af befolkningen utvandrade till främmande länder.
Hvad man kallat den doriska invandringen utmärker sålunda ett nytt tidehvarf i Greklands historia. Det öfvervägande inflytande, som dittills utöfvats af de sjöfartsidkande stammar, som bebodde den östliga kusten, och som varit i en ständig förbindelse med de asiatiska folken, öfvergick till folkslagen i det inre och nordliga Grekland. Det grekiska lifvet, som redan hos Homeros är så lysande, och så vida
