till sinnebild hade oliven, som var inhemsk på Asiens kuster. Delphi, Olympia och Athen synas ifrån början hafva egnat Poseidon en trägen dyrkan, och Jonerna betraktade honom såsom sin nationalgud. Deremot åtnjöt han föga heder hos Dorerna, undantagandes i Korinth.
Pallas Athena var ifrån början ej sinnebilden af de sedliga egenskaper, hvilka hon sedermera representerade, utan en personifikation af vattnet, hvilket gjorde, att hon stod i ett nära samband med Poseidon, likväl ej genom äktenskap, ty, ofruktsam såsom den salta böljan, förblef hon alltid jungfru. Sedan blef hon den krigiska gudomlighet, som Homeros framställer såsom skyddande hjeltarne under slagtningens hvimmel, genom att betäcka dem med sin ägid. Men såsom det rena vattnets och den eteriska luftens gudinna blef hon också kyskhetens och den sedliga renhetens.
Efter en antik bildstod i Louvren.
Dionysos (Bacchus), vinrankans gud, som först uppträder på ön Naxos, och hvilken Thrakerna i alla tider tillbådo, Artemis (Diana), med sin vilda, mannamördande dyrkan, hvilken i Ephesos hade en
