stammen, ehuru det talade ett språk, som liknade den äoliska dialekten. Deras rytteri var berömdt, ty deras adel stred till häst; deras fotfolk deremot var dåligt. Thessalerna hade gjort Phtioterna, Perrhäberna, Magneterna, Malierna, Doloperna och till och med en del af invånarne i Makedonien och Epeiros skattskyldige under sig. Under de skattskyldige stodo Penesterna, de gamle invånarne i Thessaliotis och angränsande områden, hvilka i likhet med Spartas Heloter vallade Thessalernas talrika hjordar, odlade deras fält, åtföljde dem hemma och i krig, men ej kunde säljas utom landet, ej utan lagligt skäl beröfvas den jord, de innehade, eller förbjudas ingå äktenskap och förvärfva förmögenhet. Om Thessalerna hade varit eniga, skulle de hafva kunnat spela en vigtig roll, men den våldsamma och stolta adeln försvagades genom ständiga inre oroligheter.
Vi nöja oss med att blott nämna Ätolerna, ett halfvildt folk, hvars språk Thukydides icke begrep, och Akarmanerna, hvilka Korinths nybyggen Anaktorion och Levkas ej förmådde civilisera. Thukydides säger om båda dessa folk och om de ozoliska Lokrerna, att de bibehöllo hjeltetidens seder, vanan att anställa plundringar och att ständigt gå beväpnade.
Hvad är det, som framgår af denna korta öfversigt? Först och främst, att civilisationen och magten, som voro ungefär lika fördelade uti alla provinserna af det homeriska Grekland, hafva förökat och sammandragit sig uti den östliga och södra delen, under det att folken i norr och vester stå stilla eller gå tillbaka. Den andra iakttagelsen är, att det aldrig funnits något land, som varit mer splittradt och följaktligen mer oroligt än Hellenernas, men ej heller något, som varit i tillfälle till en mångsidigare utveckling både till kropp och själ.
6. De grekiska koloniernas uppkomst.
Vi hafva sett de mångfaldiga former, i hvilka lifvet på det grekiska fastlandet rörde sig. Vi skola nu betrakta den oerhörda verksamhet, det grekiska folket utvecklade på alla stränderna och öarna af de haf, som stå i förbindelse det ena med det andra ifrån Gibraltars sund till Azowska sjön.
Mångfaldiga voro de orsaker, som förmådde Grekerna till utvandringar: religion, karakter, geografiskt läge, inre omhvälfningar, öfverbefolkning, önskan att förskaffa sig stödjepunkter för sin handel eller
