fånga; återstoden räddade sig med tillhjelp af årorna. De påskyndade sin färd förbi Sunion, emedan de, som man berättar, genom en i luften höjd sköld blefvo underrättade om att staden var utan försvar. Men segervinnarne återkommo i ilmarsch; de hade redan slagit läger på Kynosarges, då barbarernas skepp visade sig utanför Phaleron. Deras afsigt hade misslyckats: flottan återvände till Asien.» (Herodotos).
I denna strid, den första, enligt Herodotos, i hvilken Grekerna vågade ansigte mot ansigte betrakta dessa Perser, hvilkas blotta namn var ett föremål för förskräckelse, förlorade barbarerna omkring 6,400 man, Athenarne blott 192. Hippias var förmodligen bland de döda.
All den heder, som bevisades Miltiades, var att han jemte Kallimachos afbildades i den Pökilska pelargången i midten af en grupp af halfgudar och heroër. Längre fram reste man åt Miltiades en särskild grafvård på Marathonska slätten vid sidan af den graf, som inneslöt qvarlefvorna af de der fallne medborgarne. Bredvid den senare voro tio pelare uppreste, en för hvarje stam, och på hvar och en af dessa voro de 192 hjeltarnes namn inristade. Perserna hade, säger man, medfört till Marathon ett marmorblock från Paros för att deraf göra ett segertecken. Phidias skapade deraf Nemesis, den rättvisa hämndens gudinna. Platäerna blefvo delaktige af hedersbetygelserna, liksom de frivilligt tagit del i faran; de fingo en särskild graf för sina döde, och hvarje gång, då härolden vid offertillfällen anropade gudarne för Athen, bad han också för Platäerna.
Två dagar efter striden ankommo Spartanerna; de hade blott användt tre dagar på vägen. De lyckönskade Athenarne till segern och begåfvo sig till slagfältet, som ännu var betäckt med döde. Men då de sågo segertecknen och segervinnarnes hänförelse, torde de hafva förstått, att den dag, då Persernas ofantliga välde erhållit ett så blodigt slag, ett stort folk blifvit födt till lif i Grekland.
2. Miltiades död, Aristides och Themistokles. Athens sjömagt.
Kriget var afvärjdt från Attika, men det var nödvändigt att aflägsna det ännu längre och kring Grekland bilda ett värn, som hindrade ett nytt öfverfall. Om man för Perserna kunde tillstänga det
