Från en antik basrelief..
En vind brukade på bestämd tid uppblåsa i sundet; Themistokles afvaktade densamma, innan han anföll; de tunga persiska skeppen stötte emot hvarandra uti de upprörda vågorna och hade svårt att undvika de betydligt lättare grekiska fartygens snabba anfall. Härtill kom det misstroende, Jonerna ingåfvo Phenicierna, svårigheten för så många nationer att åstadkomma någon enhet i stridsplanen och slutligen det för Perserna högst ogynnsamma läget. De kunde uti det trånga sundet ej utveckla alla sina krafter, utan hämmade hvarandras rörelser. Phenicierna, som voro uppstälde emot Athenarne, begynte anfallet. Deras amiral, Ariabignes, en broder till Xerxes, kastade sig tappert öfver ett athenskt fartyg, som anfallit hans amiralskepp, men blef snart genomborrad, och hans död spridde oordning bland den högra flygeln, öfver hvilken han förde befälet. För att undgå en allmän undergång måste till sist den persiska flottan söka sin räddning i flykten mot Phaleron. En qvinna, Artemisia, Kariens drottning, utmärkte sig. Då hennes fartyg häftigt ansattes af ett athenskt, gjorde hon ett häftigt anfall på ett persiskt, hvilket borrades i sank. Den athenske befälhafvaren, hvilken då trodde sig förfölja en vän, vände sig mot en annan motståndare. Xerxes, som åsåg Artemisias handling, trodde, att det krossade fartyget vore grekiskt, och utropade, att qvinnorna den dagen stredo som män och männen såsom qvinnor. För att hedra hennes mod. anförtrodde han henne under återtåget sina barn, hvilka hon återförde till Ephesos.
Perserna förlorade 200 fartyg, Grekerna 40; den persiska flottan hade sålunda ännu ett öfverlägset antal. Xerxes låtsade för ett ögonblick mod och tillförsikt; han befalde att förena Salamis med fasta landet genom en bro och att förbereda ett nytt anfall. Men i sjelfva verket hade han förlorat allt hopp, och han fruktade redan att bli afskuren ifrån Asien, om han ej skyndsamt återvände dit. Mardonios, som så ifrigt tillstyrkt detta olyckliga krigsföretag, såg sin undergång uti detta nederlag. För att förekomma densamma, erbjöd han sig att stanna qvar i Grekland med 300,000 man, hvilket han för klarade vara tillräckligt för att fullborda dess eröfring. Cyprierna, Phenicierna, Cilicierna, sade han, äro de ende som blifvit besegrade, icke
