den persiska hären tillkännagaf sm sorg genom dystra klagorop, hvaraf hela Böotien genljöd, fördes Masistios’ döda kropp på en vagn igenom Grekernas leder, och hvar och en öfvergaf sin plats, för att se den, som näst Mardonios värderades mest utaf Perserna och deras konung.»
Emellertid voro Grekerna på det ställe, de innehade, utsatte för vattenbrist. Pausanias nedsteg derföre på slätten vid Platää, hvilken bevattnas af talrika bäckar, och lät sina Spartaner slå läger vid källan Gargaphia.
Tjenande till fotställning under den trefot af guld, som segrarena vid Platää skänkte templet i Delphi. Kejsar Constantin I lät flytta denna kopparorm till Constantinopel, der den ännu, ehuru i skadadt skick, finnes.
Mardonios hade likaledes gjort en rörelse, och båda härarne befunno sig åter i hvarandras närhet, endast åtskilde af Asopos. Men i båda lägren hotade spådomar med nederlag den här, som började striden. Grekerna hade tydligen fördel af detta dröjsmål, ty de erhöllo oupphörligt understöd och lifsmedel, och i det persiska lägret hoppades man kunna begagna sig af detsamma för att besticka några af anförarne och upplösa förbundshären. Mardonios var den, som först förlorade tålamodet. Oaktadt sin omgifnings farhågor och afstyrkande, förklarade han efter tio dagars förlopp, att han den följande dagen skulle anfalla. Öfver oraklen, sade han, stode den lag, som föreskref, att Perserna genast skulle föras i striden.
Tid nattens inbrott infann sig en ryttare i Grekernas läger och bad att få tala med befälhafvarne. »Varen på er vakt», sade han, »Mardonios skall, trots spådomarne, anfalla eder i morgon i daggryningen. Begagnen derföre den underrättelse, som jag gifver eder. Nödsakad att mot min vilja åtfölja Perserna, gifver jag eder ett tydligt bevis på min tillgifvenhet för Grekland; jag hoppas att I icke förråden mig, och att I skolen hålla mig räkning för, att jag utsatt mig för de största faror, för att kunna lemna er denna underrättelse. Jag är Alexander, Makedoniens konung.» Sedan han yttrat dessa ord, bortred han i sporrstreck.
Följande dagen lyckades Mardonios’ rytteri förstöra den förr omnämnda källan Gargaphia. Emedan Grekerna hade hemtat allt sitt vatten derifrån, ty de fiendtliga ryttarne hindrade dem att närma sig stränderna af Asopos, och emedan äfven deras transporter af lifsmedel, som
