och öfverlemnade magten åt en spartansk harmost (öfveruppsyningsman) och tio archonter, tagne ur de hetärier, han förut bildat. Hvarje athensk medborgare, han påträffade, tvang han vid dödsstraff att begifva sig till Athen, för att staden skulle blifva öfverbefolkad; detta var att ditsända hungersnöden. Snart infann han sig sjelf utanför dess hamn med 150 fartyg, och Pausanias lät hela den peloponnesiska landthären slå läger i de utanför Athen belägna trädgårdarne, hvilka kallades Akademien.
Emellertid hade redan förut den paraliska galejan, som undkommit Lysander, nattetid anländt till Ättika. Den sorgliga nyheten utbredde sig hastigt; jemmerrop öfverförde henne från Peiräevs till staden; hon gick från mun till mun; inom ett ögonblick hade alla reda på olyckan. Denna natt sof ingen i Athen: Athenarne begräto de döde, de greto öfver sig sjelfva, öfver sin fallna magt, öfver sin frihet, som skulle blifva tillintetgjord af Sparta eller af ett afskydt parti. Vid dagens inbrott sammanträdde folkförsamlingen; man beslöt att stänga alla ingångarne till hamnarna med undantag af en enda, att laga alla felaktigheter på murarne, att öfverallt hålla god vakt, att med ett ord söka uthärda en belägring. Athenarne försvarade sig, trots den oreda, som anstäldes af det aristokratiska partiet, med det sällsyntaste hjeltemod, ända tilldess att hungern lät vapnen falla ur deras händer. Sparta hade sina bundsförvandter samlade hos sig; flera af dessa, i synnerhet Thebe och Korinth, ville ej medgifva Athen något förbarmande. Sparta fruktade likväl att öfverlemna hela mellersta Grekland åt det förra och hafvet åt det senare; det beviljade derför följande vilkor: nedrifvande af befästningarna omkring Peiräevs och af de långa murarne, utrymmande af alla eröfrade städer, flottans inskränkning till 12 fartyg, och förbund med Sparta, det vill säga beroende deraf, samt de landsförvistes återkallande.
Ehuru hungersnöden hvarje dag skördade nya offer, funnos likväl flere, som ej ville antaga dessa hårda vilkor. Det aristokratiska partiet, hvars inflytande tillväxt i samma mån som de offentliga olyckorna, lät kasta i fängelse de mest förtviflade försvararne af Athens heder, och en folkförsamling antog de erbjudna vilkoren. I April 404 tog Lysander Athen i besittning och lät på ruinerna af Athens fästningsverk högtidligen fira Greklands befrielse.
