Athen, möjligen stämplade för att återvända till sitt fädernesland. För att befria sig ifrån denna oro, beslöto de att låta mörda dem. Sedan de landsflyktiges anförare blifvit röjd ur vägen, och de öfrige fått kännedom om den fara, i hvilken de sväfvade, ansågo de för bäst att återvända till Thebe. Om de derigenom satte sitt lif på spel, hade de der likväl möjligheten att segra.
Från en grekisk vasmålning.
Ibland de landsflyktige Thebanerna befann sig Pelopidas, en man med ett hjeltemodigt sinne, rik och högättad, men likväl en fiende till tyrannerna och förenad med Epaminondas genom en vänskap, som redan blifvit pröfvad på slagfältet. Pelopidas stämplade i Athen, under det att Epaminondas, hvilken till följd af sin fattigdom och sin blygsamma tillbakadragenhet ej hade behöft gå i landsflykt, uppmanade den thebanska ungdomen att i gymnasierna kämpa med Spartanerna och vänja sig vid att besegra dem. De sammansvurne erhöllo hemliga underrättelser till och med ifrån polemarchernas hus, till hvilkas sekreterare Phyllidas, en af de sammansvurne, låtit utnämna sig. Dagen var på förhand bestämd, men för att rädda en framstående medborgare, som skulle afrättas, satte de sig i rörelse tidigare, än de först hade tänkt. Tolf af dem gåfvo sig i väg förut, klädde i enkla drägter och utrustade med jagtnät och hundar, för att blifva ansedde som jägare. De ingingo i staden genom olika portar och förenade sig hos en rik Theban, vid namn Charon, hvarest några af deras vänner slöto sig till dem. Phyllidas hade inbjudit polemarcherna till ett gästabud, lofvande dem, att de skönaste qvinnor i staden skulle deltaga deri. De hade redan hunnit blifva druckne, då ryktet nådde dem, att en del af de landsflyktige höllo sig dolde i staden. Charon, hvilken man hade angifvit, efterskickades; hans orubbliga lugn skingrade dock alla misstankar. Dessutom fick Archias bref från en vän i Athen, hvilken uppmanade honom att vara på sin vakt och lemnade honom utförliga underrättelser. Men han öppnade ej ens brefvet, utan kastade det under sin kudde, sägande: »Allvarsamma saker uppskjuter jag tills i morgon.» Några ögonblick derefter anlände de sammansvurne. De hade qvinnodrägter ofvanpå sina harnesk och buro stora kransar på hufvudet, hvilka betäckte en del af deras ansigten. Så snart de igenkänt polemarcherna Archias och Philippos. drogo de sina svärd och dödade med lätthet dessa vinförtyngde män. Phyllidas skyndade genast att öppna fängelseportarne. Samtidigt öfverraskade
