bröt Athen med Sparta och rustade sig för kriget: murarne kring Peiräevs fullbordades, och en flotta af 100 fartyg utrustades (378). Af ännu större vigt var, att Athenarne slöto förbund med de mägtigaste sjöstaterna och derigenom återstälde sitt eget herravälde till sjös. Först förbundo de sig med Chios och Byzantion, hvilkas exempel följdes af 70 andra städer, hvaribland Rhodos och Mytilene. Äfven största delen af Evböa slöt sig till dem. Förbundets sammankomster höllos i Athen, hvarje stat hade en röst, och Athen fick öfverbefälet i krig. Athen skaffade sig förtroende hos sina bundsförvandter genom en vis måtta. Det gjorde ej vidare anspråk på den jord, hvilken på fastlandet eller öarna varit utdelad åt athenska nybyggare, och som desse hade blifvit beröfvade mot slutet af peloponnesiska kriget; en lag infördes till och med, som förbjöd hvarje Athenare att förvärfva sig jordegendom utom Attika. Thebes upptagande i förbundet förändrade dess karakter. Det hade förut uteslutande bestått af sjöstater. Det måste nu äfven utrusta en betydlig landtstyrka.
Från en antik vasmålning.
Kriget begynte på allvar år 378, då Agesilaos gjorde ett infall i Böotien. Sedan han anstält ett sköflingståg, syntes han hafva för afsigt att inlåta sig i drabbning med förbundshären, men Athenarne under Chabrias, hvilka afvaktade hans anfall »med skölden mot knä och framsträckt lans», förskräckte honom genom sin krigiska hållning, så att han, ehuru öfverlägsen till antal, drog sig tillbaka. Athenarne uppreste en bildstod åt sin general, framställande honom i den antydda ställningen.
Då kriget gick mindre lyckligt till lands, beslöt Sparta att använda en del af sina krafter till sjös. 60 fartyg utrustades för att hämma Athens sädestillförsel. I sjöslaget vid Naxos förstörde Chabrias i spetsen för Athens flotta 49 af dessa. Spartanernas nederlag skulle blifvit ännu fullständigare, om Chabrias, som ej hade glömt de Arginussiska öarna (se sid. 398), förföljt fienden, i stället för att uppsamla de döde (September 376). Denna sjöseger hade för Athen de vigtigaste följder. Dess bundsförvandter förökades derigenom ansenligt. Timotheos, Konons son, kringseglade det följande året Peloponnesos och återförde till förbundet med Athen Korkyra, Kephalenia, Akarnanerna och Molossernas konung Alketas samt slog den spartanske amiralen, hvilken ville hindra hans framgångar. Denna expedition hade äfven en annan fördel: Spartanerna, oroliga för sina kuster, hade ej vågat lemna Peloponnesos. Thebe fick sålunda tillfälle att anfalla
