Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 446.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
446
GREKLAND.

till största delen små och oansenliga, gatorna krokiga och trånga. Först på Demosthenes’ tid begynner den klagan, att statsmännen uppförde byggnader, hvilka öfverträffade de offentliga i glans. De rike utsmyckade det inre af sina bostäder på det praktfullaste sätt och använde stora summor på vackra möbler.

161. Grekiska skrin.

Athenarnes vanliga måltider voro ringa, likväl värderade vällustingarne bordets njutningar mycket högt, ehuru frosseriet icke var så långt drifvet som på Sicilien, i det nedre Italien och i Rom under dess förderfvade tider. Mängden och olikheten i de rätter, som man finner angifna, förråda en mycket förfinad kokkonst; man förvånas öfver den mängd foglar och fiskar, som anrättades; många läckerheter hemtades ifrån långt aflägsna orter. I allmänhet begagnade Athenaren sitt lands sköna och rena olja till nästan alla sina maträtter; äfven insaltade oliver användes för att reta aptiten. Kräftor, musslor och ostron åtos ofta; saltad fisk fick man i stor mängd ifrån Svarta hafvet. Trädgårdsfrukterna voro i Attika utmärkta för sin sötma, och de fikon, som här växte, sändes torkade ända till Persien för att användas på storkonungens bord. Evböa lemnade goda äplen, Phenicien dadlar, Korinth qvitten och Naxos berömda mandlar. Man började måltiden vanligen med ägg, och slutade henne med frukt. Tårtor och pastejer funnos af alla slag. Många fiskarter serverades, uppstoppade med hvarjehanda konstgjordt inkrom; af andra förtärde man blott de läckraste delarne. Ibland vin satte man mycket värde på gammalt korkyriskt och hvitt mediskt, men ännu högre på det, som var ifrån Lesbos, Naxos, Thasos och Chios. Ofta blandade man vin för att göra det sött och doftande med kryddor, frukt och blommor. Äfven hafsvatten användes i vin för att, såsom man trodde, befordra matsmältningen. Sällan dracks emellertid rent vin, vanligen var det blandadt med vatten.

162. Grekiska bord.

Grekerna sutto icke till bords, utan lågo vanligen på hvilsoffor. Vid gästabud var matsalen uppfyld af rökelse och annan vällukt. På borden (bild 162) prålade kärl af guld och silfver, ofta smyckade med