fullmägtige till Athen, för att sluta fred. Sådana anlände verkligen och affordrade republiken ed att hålla freden i helgd. Under tiden var Philip sjelf sysselsatt med att intaga de fasta platserna vid Chersonesos, betraktande såsom god pris allt hvad han kunde besätta, innan han undertecknat freden. På Demosthenes’ förslag afsändes en ny deputation lör att mottaga Philips ed, men denna använde 23 dagar på vägen till Pella och fick vänta der i nära en hel månad. Den listige monarken låtsade vara i okunnighet om dess ankomst och fortsatte sina eröfringar i Thrakien. Då han slutligen återkommit, fingo sändebuden företräde; men han lemnade dem ej något svar, förrän han kommit ända till Pherä i Thessalien. Der förklarade han dem, att han ej kunde gifva sitt samtycke till att Phokerna inneslötos i freden. Sändebuden hade knappast hunnit återkomma till Athen, förrän Philip framryckte och besatte Thermopylä. Demosthenes anklagade sedermera sina embetsbröder och särskildt Äschines för att hafva sålt sig till Philip. Äschines var kanhända blott så till vida brottslig, som han hade bidragit att ingifva sina medborgare det dåraktiga förtroendet till konungens löften, hvilket beredde deras undergång. Men han var en af folkets rådgifvare, och det är en dålig ursäkt, att man låtit föra sig bakom ljuset. Demosthenes var den ende, som både hade sett och påpekat faran, men man hade ej lyssnat till honom.
Det phokiska eller det tredje s. k. heliga kriget hade räckt i 10 år och förts med ungefär lika framgång å ömse sidor. Ingen magt i Grekland syntes vara i stånd att göra slut derpå. Thebe tillkallade då Philip, som blott behöfde visa sig för att förmå Phalekos att med sina. legotrupper draga sig tillbaka till Peloponnesos. Philips krigståg hade varit utan faror, men icke desto mindre fick han den äran att ensam hafva förmått hämnas gudarne. Hans första omsorg var att sammankalla Amphiktyonernas råd för att bestämma öfver Phokis’ öde. Amphiktyonerna beslöto, att Phokis skulle upphöra att bilda en stat, att de, som hade deltagit i plundringen af templet, skulle anses och behandlas såsom helgerånare, att de 22 städerna i Phokis skulle jemnas med
