att uppnå teknisk färdighet och varar till den stora nationalstriden mot Perserna, hvilken liksom på en enda natt mognar nationens konstnärliga krafter. Den andra perioden är blomstringstiden med sina tvenne blomstringsperioder, betecknande tiden efter persiska krigen (den upphöjda stilens tid) och tiden efter det peloponnesiska kriget (den sköna stilens tid), intill Alexander (480—323). Efter Alexanders död börjar den tredje perioden, förfallets tid, som dock ännu uppenbarar en hög konstnärlig förmåga (Diadochernas tid), tills Grekland eröfras af Rom och förlorar den sista skymten af politisk sjelfständighet samt med Rom ingår i den Augusteiska kejsarstaten (323—31 f. Chr.).
Första perioden (till 480).
Arkitektur.
 178. Dorisk kapitäl från Parthenon. |
 179. Jonisk kapitäl från Erechtheion i Athen. |
| 178. Dorisk kapitäl från Parthenon. | 179. Jonisk kapitäl från Erechtheion i Athen. |
Den grekiska arkitektoniken, som skulle uppnå en så hög grad af fullkomlighet, började med oformliga s. k. kyklopiska murar (bild 72), uppförda först af råa, otillhuggna, sedermera af polygonala, slutligen af fyrkantigt tillhuggna stenar, utan användande af murbruk lagda på hvarandra (polygonalmurar, qvadermurar). Efter det pelasgiska folket, under hvars tid dessa murar redan förekomma, kallas de äfven pelasgiska murar. De märkvärdigaste af dessa murar äro Tiryns’ och Mykenäs fästningsmurar nära Argos; Mykenäs mur visar oss dessutom den bekanta lejonporten (bild 73), s. k. efter den öfver porten infälda basrelief, som visar tvenne lejon, hållande en kolonn, det äldsta kända konstverk på europeisk grund. I närheten ligger den s. k. Agamemnonsgrafven, också kallad Atrevs’ skattkammare, ett af öfver
