Den joniska tempelbyggnadens kolonner (bild 182) hafva basis, vanligen bestående af tvenne rundstafvar och en hålkel. Deras afsmalnande är finare och deras proportioner lättare än de doriska kolonnernas. Kolonnens kapitäl (bild 179) består af en ornerad echinus, en mycket smal abacus och de mellan dessa båda inskjutna voluterna, som i snörklar rulla sig samman öfver echinus. Architraven delas i den joniska tempelbyggnaden i trenne något öfver hvarandra utskjutande delar. Frisen bildar en sammanhängande linie, som smyckas med basreliefs. Kanelleringarne stå här längre ifrån hvarandra, än på de doriska kolonnerna, och skiljas alltså ej medelst en skarp kant, utan medelst en yta.
Den korinthiska kolonnen (som ej får betraktas som betingad af en egen byggnadsstil) har en alldeles egendomlig kapitäl (bild 180) med en obetydlig echinus, en i midten indragen abacus och mellan dem små voluter och spiraler, som sticka fram ur stående stiliserade akanthusblad. Kolonnen är ännu lättare och finare i proportionerna än den joniska.
Innanför kolonnerna (bild 183 A) ligga murarne, hvilka innesluta tempelcellen och dela den i pronaos (B), naos (C), som innesluter gudabilden (b) och hufvudaltaret (a), samt opisthodomos (D) och posticum (E). Naos var stundom vid större tempel försedt med en i taket anbringad öppning, genom hvilken ljuset föll in, och som uppbars af en inre kolonnad i två etager (Hypäthraltempel).
Bland den äldsta periodens ännu existerande doriska tempel, hvilka utmärkte sig för sin bredt utfallande echinus och sina starka proportioner, märka vi (Athena-?) templet i Korinth samt de äldsta
