flästa, skulle digna under bördan och endast i sällsynta undantagsfall skulle de kunna rädda sig ifrån att nedtryckas i jämnhöjd med sina tjänare.
Hvem är det som räddat den borgerliga nutidskvinnan från detta öde d. v. s. hvem är det, som öfvertagit lejonparten af det dagliga släparbete, som det förr tillkom henne att utföra? Hvem om icke industrin? I de industriella etablissementen återfinna vi alla de göromål, som försvunnit ur hemmen. Där ske nu mältning, brygd, bränvinsbränning, tillvärkning af smör, ost och ättika, tvål- och såpsjudning, ljusstöpning, färgning, häckling, kardning, spinning, väfnad, slakt, gelatinberedning, rökning, konservering, brödbakning o. s. v. Detta är så klart, att jag icke behöfver mer än säga det för att få det medgifvet. Det är ett faktum, som är så allmänt känt, att det af ingen betviflas och icke längre väcker någon uppmärksamhet eller inträsse, kanske allraminst hos kvinnorna, oaktat det just för dem har en så ofantlig betydelse. Ty denna industriella utveckling innebär för dem icke blott en oerhörd lättnad i arbete, utan äfven en väsentlig höjning af deras kulturstadium och är ett oeftergifligt villkor för vinnande af likställighet med mannen.
Först och främst har nämligen minskningen i de husliga sysslorna haft till följd, att flickorna icke längre äro tvungna, att vid så unga år som förr lämna skolan och deltaga i de husliga göromålen, utan under uppväxtåren kunna ägna en stor del af sin tid åt inhämtande af boklig kunskap. Och att denna förändring är af en omätlig vikt för kvinnobildningen kan jag väl icke behöfva utförligt bevisa.
Men därjämte har industrins öfvertagande af många kvinliga göromål invärkat särdeles genomgripande på arten af de kunskaper, som den kvinliga ungdomen får inhämta i skolan och i hemmet. Det är nämligen klart, att så länge handtvärksmässiga arbeten voro så nödvändiga för kvinnorna i hemmen som förr var fallet, så måste de äfven utgöra den kvinliga undervisningens hufvudföremål, och andra undervisningsämnen måste stå tillbaka. De sparsamma uppgifter, som jag lyckats uppleta, ådagalägga också mycket bestämt, att så varit fallet. Jag skall meddela dem.
