slags handarbeten, hvilka alltså upptogo ungefär 15 timmar i veckan. Det var de bemedlade borgarnes döttrar, som erhöllo denna undervisning, tills de nått en ålder af omkring 16 år.
I hemmet lärdes sedermera alla slags hushållsgöromål, företrädesvis matlagning, men någon spinning eller väfning lärdes icke.“
Huru det står till med denna undervisning nu för tiden, ha vi fått veta genom Flickskolekomiténs utlåtande af den 19 januari 1888, däri det heter:
“Den åt detta ämne (nämligen kvinliga handarbeten) anslagna tiden växlar ganska mycket inom olika skolor och klasser. Minimum torde i medeltal vara en timme, maximum fyra timmar i veckan i hvarje klass. Flertalet skolor håller en medelväg och anslår åt handarbetsundervisningen två till tre timmar i veckan i hvarje klass.“
Antalet timmar ägnade åt handarbeten har alltså varit ungefär följande: 1830 20 timmar, 1840 15, 1887 3, allt pr vecka och är således nu lika mycket pr vecka, som förut pr dag.
Jämföras de äldre skolprogrammen med ett program för den nutida flickundervisningen, synes det således ganska tydligt, att ur denna undervisning har försvunnit allt mera af handarbetet och inkommit ett allt större mått af boklig kunskap, i samma mån som de kvinliga hushållsgöromålen underlättats och minskats genom industrins framsteg. Om dessa framsteg icke blifvit gjorda, utan kvinnorna nu för tiden skulle utföra samma arbeten, som förr ansågos tillkomma dem, så vore det äfven nödvändigt att gifva deras undervisning ungefär samma innehåll som förr.
Industrins utveckling har gjort en mycket stor del af sådan kunskap öfverflödig för kvinnan och förorsakat, att den kvinliga undervisningen kunnat erhålla en helt och hållet annan karaktär och småningom blifvit i flere väsentliga delar lika med den manliga undervisningen. Och då det väl torde vara få omständigheter, hvilka i så hög grad likställa personer, som likheten i kunskap, torde det vara klart, att industrins stora framsteg varit af den mäst genomgripande och grundläggande betydelse för kvinnans likställande med mannen.
Men därmed är industrins betydelse i detta hänseende ingalunda till ända, utan den sträcker sig äfven
