fisk-skifworne färdige, och kunna sändas i bordet i pappers lådorna.
Karp.
Så snart Karpen blifwit tagen ur sumpen, skär man honom up til naflan, tager ur honom ej hafwa honom i watten, utan klyfwa honom i tu, sedan skära honom af i ordenteliga stycken, låta bloden sitta på, och, i stället för at skölja honom, slå på honom litet ättika. Imedlertid sätter man en Castrull med watten på elden, lägger deri salt, 1 à 2 lagerbärsblad, citronskal, hel ingefära, och, när det kokar up, fisken dertil, hufwudstyckena förut, emedan de koka kokas mer än den andra delen af fisken. När det kokar up, skummar man wäl, och låter fisken koka friskt, tils han är lagom kokad, då man genast tager up honom, och anrättar honom på en serviette, med serviette öfwerlagd, på det han ej skall kallna: utan hålla sig nog warm. Ju hetare han ätes, ju bättre smakar han. Han blir bäst, då han på sätt som skrifwit är, tages ur, skäres i stycken, strax kokas och anrättas; ty af det at han skäres sålunda, får han jämnare sälta, än om han kokas hel. Orsaken, hwarföre han ej sköljes, sedan han blifwit styckad,
