KAPITEL X.
Världen lägger en gärd af tacksamhet och kärlek på fru Booths graf.
“Men jag vet, att min förlossare lefver,
och att han skall kvarstå den siste öfver
stoftet.“
Och så föll en af Guds ädlaste kämpar, men
vi kunna säga om henne, hvad som blott kan sägas
om få, att: »Hon var segerrik i sitt fall, ty då hon
föll, höjde hon sig för att lefva med Jesus, sin Herre,
i härligheten. Hon har seglat öfver hafvet, hon har
nått den ljusa kusten, ty hon föll likt en krigare
— hon dog på sin post».
Hon dog i slutet af försakelseveckan 1890. Med anledning af försakelseveckan, denna Arméns stora högtid, hade hon sändt soldater och vänner en hälsning, kanske den härligaste af alla hennes afskedshälsningar. Den skall alltid lefva inom Frälsningsarmén och vara till välsignelse för ännu ofödda släkten.
»Mina kära barn och vänner!
Jag har älskat eder mycket och i Guds kraft hjälpt eder något litet.
