KAPITEL II.
Catherine Booths omvändelse.
“Du var utkorad af himmelen
att lefva, lida för Frälsaren.“
Jag skall nu gå förbi några alldagliga
omständigheter i Catherine Booths lif och öfvergå direkt
till hennes omvändelse — det steg, som hon alltid
ansåg viktigast under sin lefnad. Lyckligtvis
lämnar oss fru Booth i sin dagbok upplysningar
om sina tidiga år. Vid 16 års ålder fördes hon,
genom en olyckshändelse vid en åktur, ansikte mot
ansikte med döden. Strax därefter skrifver hon:
»Jag genomgick en svår själsstrid. Ehuru jag visste, att jag från mina tidigaste år helt lämnat mig åt Gud och ehuru jag af hela mitt hjärta önskade tjäna honom och ofta fann verklig glädje och hvila i bönen, så hade jag det oaktadt ingen fullkomlig visshet om att mina synder voro förlåtna och att jag verkligen undergått den hjärteförändring, om hvilken jag hört och läst så mycket. Jag beslöt att ej längre lämna denna fråga oafgjord, utan till hvad pris som hälst få den afgjord. Under sex veckors tid bad och kämpade jag, men fick ingen förvissning. Visserligen hade mitt förflutna lif till det yttre varit fläckfritt. Både offentligt och enskildt hade jag brukat nådemedlen, och mitt nit hade fört
