KAPITEL IV.
Catherine Booth som moder.
“Dig är det, ömma mor! natur och
himmel bjöd
åt mänskans första fjät att ge det första
stöd.“
Måhända var mångsidigheten det mest
märkvärdiga draget i denna underbara kvinnas karaktär.
Vi ha sett att hon var mönstret för en hustru
— sin mans tröstare, rådgifvare och kamrat. Vi
måste till följd af vårt studium af hennes
lefnadshistoria och på grund af personlig kännedom
tillägga, att hon äfven och kanske framför allt var
mönstret för en moder. Hennes moderskap visade
sig icke blott däri, att hon gaf lifvet åt sina
begåfvade barn, utan äfven däri, att hon blef moder åt
nya metoder, åt en ny ande i religionen. Och i
synnerhet är den kvinliga officeren hennes hjärtas
barn och frukten af hennes sträfvanden för kvinnans
rätt att tala för sin Gud.
Hon var en märkvärdig kvinna. Jag tycker mig se henne i hennes hem. Jag ser huru hon ögonblicket efter det hon kommit hem från en ansträngande resa ställer allt till rätta i huset och med stor skicklighet ordinerar för de sjuka i
