17Han låter rådsherrar vandra barfota i fångenskap, och gör de styrande till narrar.[1] 18Han gör konungars tyranni om intet, och omgjordar deras länder med fängsel. 19Han låter prester gå barfota i fångenskap, och störtar dem, som stå helt säkre.
20Han beröfvar de talföra målet, och förtager de gamles klokhet. 21Han utgjuter förakt öfver furstar, och lossar de mäktiges bälte. 22Han drager mörkrets täckelse från djupen, och bringar dödsmörkret i dagsljuset.
23Han gifver tillväxt åt folken, och han förgör dem; han låter folken fritt utbreda sig, och han leder dem. 24Han tager bort förståndet hos höfdingarne öfver jordens folk, och låter dem irra omkring i väglös ödemark. 25De trefva i mörker utan en ljusglimt, och han låter dem kringirra såsom druckne.[2]
⁎
Kapitel 13
13.1Se, allt detta har mitt öga sett, och mitt öra hört och lagt märke till. 2Äfven jag vet så mycket som I; jag ligger icke under för eder.[3] 3Men jag skulle vilja tala till den Allsvåldige, jag skulle hafva lust att styrka min rätt inför Gud. 4Ty I påbörden mig osanning; usle läkare det är hvad I ären allesamman. 5O att 1 rent af tegen, så skulle det räknas eder till vishet![4]6Så hören nu mitt rättfärdigande, och lyssnen till mina läppars gensagor.
7Viljen I försvara Gud med orättrådigt tal, eller viljen I tala falska ord till hans försvar? 8Viljen I öfva mannamån mot honom, eller göra eder till sakförare åt Gud? 9Vore det eder kärkommet, om han hölle räfst med eder för detta? Eller tanken 1 drifva gäck med honom, såsom man drifver gäck med en menniska?[5] 10För visso, han skall låta rätten gå öfver eder, om I bakom hans rygg öfven mannamän! 11Skall hans höghet då ej förskräcka eder, och bäfven I för honom ej?
12Edra påminnelser äro ej mera värda än aska; edra balverk äro bålverk af lera. 13Tigen stilla för mig; ty jag vill tala, det må hända mig hvad som helst. 14Hvarföre skulle jag hänga mig fast vid mitt kött med mina tänder?
