kopparbågen. 25När han utdrager pilen och den utgår ur kroppen, när bågens blixt utgår ur hans galla, så falla dödens förskräckelser öfver honom.[1]
26Idel mörker är förvaradt åt hans skatter; en eld, som ingen menniska blåst upp, skall helt uppsluka dem, och förtära allt hvad öfrigt är i hans tält.[2] 27Himmelen skall afslöja hans synd, och jorden skall resa sig upp emot honom. 28Hvad hans hus fått in, skall föras bort likt ett vatten, som förrinner, på Guds vredesdag. — 29Se, detta är den gudlösa menniskans lott från Gud, hennes tillsagda arf af Gud.
⁎
Kapitel 21
21.1Då svarade Hjob och sade:[3]2Hören, o hören mitt tal, och låten detta vara den tröst, som jag får af eder! 3Hafven tålamod med mig och låten mig tala; och sedan jag talat, så må du[not 1] fortsätta att håna. 4Vänder jag mig till menniskor med min Klagan? Eller hvarföre skall jag icke hafva rätt att vara otålig? 5Sen på mig och häpnen, och läggen handen på munnen! 6När jag tänker derpå, häpnar jag sjelf, och hela min kropp gripes af fasa.
7Sägen dock: Hvi få de ogudaktige då lefva och åldras, blifva mäktige och starke? 8Sin ätt få de se fast rotad stå omkring sig, och sina afkomlingar hafva de för sina ögon. 9Deras hus gläder sig af frid utan fruktan, och Guds gissel drabbar dem icke. 10Deras storboskap är afvelsam och icke gäll, och deras kor äro fruktsamma och misslyckas icke i kalfningen. 11Sina små skicka de ut såsom en fårahjord, och deras barn hoppa af munterhet.
12De stämma upp sånger med puka och zittra, och fröjdas åt flöjtens toner. 13De förnöta sina dagar i vällust, och stiga i en blink ned i dödsriket. 14Och dock säga de till Gud: »Vik ifrån oss;» och: »Vi vilja icke veta af dina vägar.[4] 15Hvad betyder den Allsvåldige, att vi skulle tjena honom, och hvad gagnar det oss att inlåta oss med honom?» — 16Se, deras lycka står icke i deras egen
- ↑ Det har afseende pa Sophar från Naama.
