eller går jag åt vester, så märker jag icke till honom. 9Har han att skaffa i norr — jag skådar honom ej; eller viker han af till söder — jag ser honom icke.
10Ty han känner min vandel, som jag vet med mig; ville han pröfva mig, skulle jag framgå ur profvet såsom guld.[1] 11Min fot har troget hållit sig vid hans gångstig; jag har tagit vara på hans väg och icke vikit derifrån. 12Det bud, som utgått från hans läppar, skiljer jag icke ifrån mig; mer än eget godtycke har jag gömt på hans muns ord. 13Men han blifver vid sitt en gång, och hvem kan hålla honom tillbaka? Hvad hans själ lyster att göra, det gör han.
14Han vill helt utföra sitt beslut om mig, och mycket annat som detta har han i sinnet. 15Derföre förskräckes jag för hans åsyn; och när jag tänker derpå, så bäfvar jag för honom. 16Ja, Gud har gjort mitt hjerta modlöst, och den Allsvåldige har uppfyllt mig med förskräckelse. 17Ty icke mörkret, är det, som har tillintetgjort mig; icke det kolsvarta mörker, som har bredt ut sig öfver mitt anlete.
Kapitel 24
24.1Hvi äro inga tider[not 1] afsatta från den Allsvåldiges sida? Eller hvi få de, som känna honom, icke skåda hans dagar?[not 1] 2Man flyttar råmärken, man röfvar hjordar och för dem i bet;[2] 3man bortför den faderlöses åsna, och tager enkans oxe i pant; 4man tränger de fattiga undan, och alla arme i landet måste gömma sig.5Se, såsom vildåsnan i öknen gå andra ut till sitt värf och spana efter rof; öknen tjenar till att förse dem med bröd för deras barn. 6De skörda på fält, som icke äro deras; de hälla efterskörd i de ogudaktiges vingårdar.[not 2] 7De tillbringa natten nakne af brist på kläder, och hafva intet att skyla sig med mot kölden. 8De blifva genomvåta af bergens regnskurar, och sluta sig till klippans barm i saknad af tak öfver sitt hufvud.
9Man sliter den faderlöse från moderbröstet, och utpinar de arme. 10De gå åstad nakne utan kläder, och bära på (de rikes) kärfvar. 11De pressa olja inom deras murar,
- ↑ Ps. 17:3; 139:23, 24; 1 Pet. 1:7.
- ↑ 5 Mos. 27:17.
