Den här sidan har korrekturlästs
KAP. 33.43
HJOBS BOK


utan synd; utan fläck är jag och ingen skuld vidlåder mig.[1] 10Se, han vill finna orsak till strid med mig, han räknar mig som en fiende till sig.[2] 11Han sätter mina fötter i stocken, och vaktar sedan på alla mina stigar.»[3]

12Se, deruti har du icke gjort rätt, svarar jag dig; ty Gud är fast mer än en dödlig menniska: 13huru har du då kunnat vilja gå till rätta med honom, för det han icke svarar på alla ord af en sådan? 14Dock talar Gud på ett sätt och på två, men man gifver icke akt derpå.

15I drömmen, i syner om natten, då sömnens tyngd faller på menniskorna, då de slumra på sitt läger: 16då öppnar han menniskornas öra och beseglar varningen till dem,[4] 17för att af hålla en menniska från missdåd, och förtaga högmodet hos mannen;[5][not 1] 18för att rädda deras själ från grafven, och deras lif från att rusa mot spjutudden.

19Eller tuktas hon med plågor på sitt läger, och ständig olust i sin kropp. 20Hennes lif är sådant att hon vämjes vid all spis, att hennes själ vämjes vid hennes älsklingsspis. 21Hennes hull försvinner ända till osynlighet, och hennes bara knotor synas på henne. 22Hennes själ nalkas grafven, och hennes lif dödsenglarne.

23Om då en engel lägger sig ut för henne, en enda ibland tusen, och förkunnar för henne hvad hennes frid tillhör,[6] 24och Gud förbarmar sig öfver henne och säger: »Fräls henne från att nedstiga i grafven; jag hafver funnit en lösepenning för henne»: 25då sväller hennes kropp af ungdoms helsa, så att hon varder ung på nytt. 26Hon beder till Gud, och han ser till henne i nåd; hon får skåda hans anlete med jubel, och han gifver menniskan åter hennes rättfärdighet.[not 2]

27Sedan sjunger hon sin psalm för menniskorna och säger: »Jag hafver syndat och felat emot sanningen, men han har icke lönat mig med lika för lika. 28Han har igenlöst min själ från att sjunka i grafven, och låter mitt lif fägnas af ljuset.» — 29Se, allt detta gör Gud två gånger, och den tredje äfven, med en man 30för att hemta hans själ upp från grafven åter att sola sig i lifvets ljus.[7]



  1. Kap. 16:17; 27:6, 31.
  2. Kap. 13:24; 19:11.
  3. Kap. 13:27.
  4. Kap. 36:10; Ps. 16:7.
  5. Ps. 119:67, 71.
  6. Ebr. 1:14.
  7. Ps. 56:14; 103:4.
  1. Ordagrannt: Han förborgar högmodet för mannen = gör att han icke mera ser något hos sig att högmodas öfver.
  2. Genom att behandla henne såsom en rättfärdig istället för en orättfärdig.