Kapitel 39
39.1Har du sett ut tiden för stengetterna att föda, eller håller du reda på hindarnes kalfning? 2Håller du räkning med de månader, som de skola fylla, och har du sett ut tiden för dem att föda? 3De kröka sig och låta sina fosterframkomma, de göra sig fria från sina födslobördor 4och deras ungar frodas och växa i det fria, gå bort och vända icke till dem åter.
5Hvem har släppt vildåsnan lös för att njuta af sin frihet, har gjort den vilda åsnan fri från alla band? 6Öknen har jag gjort till hennes hus, saltsteppen till hennes stora bostad. 7Der ler hon åt bullret i staden, och hör icke pådrifvarens röst. 8Der spanar hon ut sitt bete på bergen, och söker efter allt grönt.
9Månne enhörningen skall vilja tjena dig, eller skall han hafva ro att dväljas vid din krubba? 10Kan du binda enhörningen vid plogen för att plöja, eller skall han följa efter dig och harfva ditt plogland? 11Kan du förlita dig på honom med hans stora styrka, eller öfverlåta ditt arbete åt honom? 12Kan du förtro dig åt honom, att han skall föra hem din säd, eller berga in hvad som hör till din loge?
13Strutshonan flaxar muntert med vingarna; men har hon derföre storkens vingar och fjedrar? 14Nej, hon lägger sina ägg på jorden, och rufvar öfver dem i sanden: 15förgätande, att en fot kan krossa dem, och fältets vilddjur söndertrampa dem. 16Hon är hård mot sina ungar, såsom de icke vore hennes, och är icke rädd, att hennes arbete skall vara fåfängt. 17Ty Gud har gjort henne glömsk af visdomens bud, och icke tilldelat henne något af förståndets gåfva. 18Men när stunden kommer, att hon reser sig till språng, så ler hon åt häst och ryttare tillika.
19Förlänar du hästen hans styrka? Bekläder du hans hals med manen, 20eller gör du, att han tager språng såsom gräshoppan? Med sitt stolta frustande injagar han fruktan; 21han skrapar i marken och yfves af sin styrka, då han går mot vapnen. 22Han ler åt all fruktan och låter sig af ingenting förfäras. Han ryggar ej tillbaka för svärdet, 23för kogret som rasslar emot honom, för blixtrandet af spjutet och lansen. 24I dånande sträck och full af eld slukar han marken, och kan ej stå stilla, när trumpeten ljuder. 25Vid hvarje trumpetstöt gnäggar han käckt, och vädrar på långt håll striden med härförarnes dundrande röst och härarnes skri.
26Har du lärt höken att flyga, och breda ut sina vingar mot södern? 27Eller är det på ditt bud som örnen svingar sig upp, och bygger sitt bo i höjden? 28På klipporna bor
