228
SALOMOS ORDSPRÅK.
KAP. IO.
8Den rättfärdige gick fri ur trängseln, och den ogud- aktige kom i hans ställe.
Kap. 21: 18; Es. 43: 3.
9Den gudlöse drager ofärd öfver sin nästa med sin mun, men de rättfärdigas klokhet räddar dem.
IODå det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden; och då de ogudaktiga förgås, jublar man.
T1De frommas välsignelse höjer staden upp, men de ogudaktigas mun rifver den ned.
Kap. 28: 12 ; 29: 2.
12Den oförståndige beter sig mot sin nästa med förakt, men en förståndig man tiger stilla.
I3Den som löper med sqvaller röjer hemlighet, men en tystlåten man håller saken tyst.
I4Utan ledning går ett folk under; men att hafva mänga, som kunna råda, är dess räddning.
I5Tvefaldt olycklig är den, som har gått i borgen för en främmande; men den som hatar handslag, han går trygg.
Kap. 6: 1, 2.
l6En skön qvinna vinner åt sig ära, såsom våldets män vinna åt sig rikedom.
I7Den barmhertige gör väl mot sin egen själ, och den hårdhjertade är grym mot sitt eget kött.
l8Den ogudaktige utsår åt sig en lön, som sviker; men rättfärdighetens såningsman en lön, som håller ord.
I9Rättfärdighet lägger grund till lif; men den som jagar efter ondt, han jagar efter sin död.
Kap. 19: 23.
2°En styggelse för HERREN äro de falskhjertade; men sitt välbehag har han till dem, som vandra redligt
2IFrån slägtled till slägtled skall den ogudaktige ej gå ostraffad; men de rättfärdigas ätt skall gå fri.
2 Mos. 20: 5, 6.
22En gyllene ring i ett svins tryne, och en skön qvinna utan förstånd.
Kap. 31: 30.
