KAP. I O, II.
SALOMOS ORDSPRÅK.
229
JH )e rättfärdigas åstundan går ut på idel godt; de ogudaktigas hopp är idel förmätenhet.
v. 7.
a4Den ene utströr med full hand och blifver allt rikare; en annan spar öfver höfvan, och det gör honom endast fattig.
25En gifmild själ får fullt upp, och den som iskänker lår sig iskänkt.
Kap, 19: 17.
2ÖDen som håller inne kornet, förbannar folket; men 1 välsignelse nedkallas öfver säljarens hufvud.
27Den som beflitar sig om godt, han söker det som väl täckes; och den som är begifven på ondt, drabbas af det.
28Den som förtröstar på sin rikedom, han lutar till fall; men såsom löfvet slå de rättfärdiga ut och grönska.
Ps. 52: 9, 10.
29Den som vansköter sitt hus får ärfva vind; och en träl blifver dåren åt den vise.
3°Den rättfärdiges frukt är ett lifvets träd, och den vise fångar själar.
Kap. 3: 18; 15:4; Mark. 1: 17.
3ISe den rättfärdige får sin vedergällning på jorden;* huru mycket mer den ogudaktige och syndaren.**
i Pel. 4: 18.
- Nemligen för hvad han syndat.
- På vedergällningens dag, när den kommer.
^^en som älskar tukt, han älskar vett; men den som hatar
tillrättavisning, han är vettlös.
Kap. 13: 1, 18.
2En god man skördar ynnest af HERREN, men den sjelfviske* fördömer han.
- Ordagrant: En de onda tankarnas — här detsamma som
de sjelfviska tankarnas och beräkningarnas — man.
3En menniska vinner ej bestånd genom ogudaktighet; men de rättfärdigas rot rubbas ej.
V. 12.
