KAP. I O, II.
SALOMOS ORDSPRÅK.
233
I5Ett höfligt väsende* tillvinner ynnest; men de ogud- aktiga fara fram med råhet.
- Närmare: »ett godt eller fint vett, lefnadsvett
l6Den kloke gör allting med förstånd, och narren breder ut sin dårskap.
Kap. 12: 23; 15: 2.
r7Ett otroget sändebud bringar i olycka, men en trogen budbärare är en läkedom.
Kap. 26: 6.
l8Fattigdom och skam är hans lott, som vägrar att låta säga sig; men den som tager vara på förmaningen, „ honom sker heder.
Kap. 12: i.
I9Uppfyld åstundan är ljuf för själen, och dårars afsky är att vika från det onda.*
- Derfore hålla de fast sina syndavanor, äfven der de veta,
att det medför deras förderf till kropp och själ.
2°Den som umgås med visa, varder vis; och den som sällskapar med dårar, tager skada.
2IDet onda förföljer syndarne, och det goda lönar de rättfärdiga.
22Den gode lemnar arf åt barnabarn, och syndarens förmögenhet är sparad åt den rättfärdige.
Kap. 28:8: Hjob 20: 18 f.; Ps. 37:25.
23Fullt upp att äta gifver den fattiges nyodling, men mången går under genom oordentlighet.
24Den som spar sitt ris, hatar sin son; men den som älskar honom, agar honom i tid.
Kap. 22: 15.
25Den rättfärdige äter och blifver mätt, men de ogud- aktigas buk förblifver tom.*
Ps. 34: 11.
- Antingen i den mening, att de icke få hvad de behöfva för
att stilla sin hunger, eller att de aldrig få nog.
1 f\yinnors vishet bygger huset upp, men deras dårskap 14 V^/ rifver det med egna händer ned.
