238
kap. 15.
I9Den lates väg är såsom stängd med törne; men för dem, som rätt vandra, är vägen banad.
Kap. 24: 30—34.
2°En vis son gläder sin fader, och en dåre till menniska föraktar sin moder.
Kap. 10: i.
2IDårskap fröjdar den oförståndige, men en förståndig man går sin väg rätt fram.*
- Utan att akta på det, hvari den förre har sin lust.
22Planer slå fel utan rådplägande; men der många finnas, som kunna råda, hafva de bestånd.
Kap. 11: 14.
23En fröjd för mannen är att finna på ett rätt svar med sin mun; och ett ord i sinom tid huru skönt!
Kap. 25: 11.
24Lifvets väg uppåt går den som är klok, på det han må undvika dödsriket nedunder.
25I)e högfärdigas hus skall HERREN bortrycka, men han ställer fast enkans råmärke.
26En styggelse för HERREN äro onda tankar, men vänliga ord äro rena.
27Den som är begifven på slem vinning, han bringar förstörelse öfver sitt hus; men den som hatar mutan, han
skall lefva.
Ps. 15:5.
28Den rättfärdiges hjerta tänker på, huru han skall svara; men de ogudaktigas mun flödar af ondt,
t
29Ejerran från de ogudaktiga är HERREN, men de
rättfärdigas bön hör han.
V. 8; Joh. 9: 31.
3°En strålande uppsyn fröjdar hjertat; ett gladt budskap gjuter märg i benen.
3IEtt öra, som lyssnar till lifvets lärdom,* dväljes i kretsen af de visa.
Kap. 13: 20.
- Det kan betyda både den lärdom, som lifvet, d. ä.
erfarenheten på lifvets område, gifver; och den lärdom, som gifver lif i ordets sanna mening.
