KAP. 26, 29. SALOMOS ORDSPRÅK. 2ÖI
2°Redlighet i allt och stor välsignelse följas; men den som i hast vill blifva rik, han blifver icke utan skuld.
V. 22; kap. 20: 21.
21 Att öfva mannamån är icke godt, men för ett bröd- styckes skull gör mången sig till skälm.
22Den missunsamme är snål efter rikedomen, och vet icke att fattigdomen väntar honom.
V. 20; kap. 23:4; i Tim. 6:9.
23Den som bestraffar en menniska, kan få mera tack efteråt, än smickraren med den hala tungan.
24Den som plundrar sin fader och sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är en stallbroder till röf- varen.
Matt. 15:5 f.; Mark. 7:11 f.
25Den som aldrig får nog, väcker rättegång;* men den som förtröstar på HERREN, han får fullt upp.**
- För att få mer. **Utan att ligga i strid med andra.
26Den som förtröstar på sin klokhet* han är en dåre; men den som vandrar visligt, han blifver räddad.
Kap. 3: 5.
- Egentligen: »på sitt hjerta», som för ebreerna gäller såsom
förståndets säte.
27Den som gifver åt den fattige, han blifver icke fattig; och den som tillsluter sina ögon,* han blifver rik på för- bannelser.
2 Kor. 9: 6, 9. .
- Nemligen för nästans nöd.
2SDå de ogudaktiga komma sig upp, gömma sig men- niskorna; och då de förgås, formeras de rättfärdiga.
Kap. 29: 2.
1 T\ en som vid all tillrättavisning gör sin nacke styf, han 29. U skall krossas plötsligt utan räddning.
Kap. 15: 10.
2Då de rättfärdiga tillväxa, fröjda sig folket; och då en ogudaktig kommer till väldet, suckar det.
Kap. 11: 10.
3En son, som älskar visheten, fröjdar sin fader; och den som umgås med skökor, förstör egendom.
