KAP. 6, 7.
PREDIKAREBOKEN
och dertill blefve utan begrafning, så säger jag: ett otida foster är lyckligare än han. 4Ty det gör sitt inträde i lifvet förgäfves, och i mörkret går det bort, och dess namn begrafves i mörkret; 5men det har icke skådat solen och icke vetat af något, derföre är det bättre lottadt än han. 6Ja, lefde han än i tusen och åter tusen år utan att njuta af det goda, som han eger, så — hvad mera, då allting ju går till samma rum?*
7En menniska må arbeta allt hvad hon förmår, så pfet
menskliga
får själen icke 1102:. 8Ty hvad företräde har den vise här fträ/sian-
J ^ ° J ciets fafciiig
framför dåren ? Eller hvad företräde den arme och den, J^het
' Q* "T_J2 t
som förstår konsten att taga sig fram i lifvet (framför den rike och den som icke förstår denna konst).
^Bättre är att njuta af det man har,** än att sväfva omkring med sitt begär. Hvilken fåfänglighet och äfiande i vädret äfven det!
- *
IODet, som sker, har långt förut blifvit uppkalladt med sitt namn; så är det äfven bestämdt, hvad menniskan skall blifva, och hon kan icke gå till rätta med den, som är starkare än hon. 11 Ty med sina många ord gör hon endast fåfängligheten större, och hvad vinst har menniskan deraf?
I2Hvem vet dock, hvad som är bäst för menniskan här i lifvet de få dagar af sitt fåfängliga lif, som hon lef- ver lik en skugga? Eller hvem kan säga menniskan, hvad som skall ske efter henne under solen?
7.
//. De menskliga meningar-
nas och föreställ- ningartias fåfänglig- het 7:1—14.
'Ctt godt namn är bättre än en god salfva, och döds- dagen för en menniska bättre än födelsedagen.
12) i Mos. 47:9; Hjob 14:1 f.: Ps. 90:5. Ords. 22: i.
- Det är, till dödsriket, och han således icke mer än andra
kan göra sig räkning på att få en ersättning för hvad han gått i mistnin£ af.
o
- Efter orden: »att se med sina ö^on»,
