282
PREDIKAREBOKEN.
KAP. 7.
2Det är bättre att gå i sorgehus, än i hus, som håller gästabud; ty man finner der den ände, som väntar alla menniskor, och lefvande, som taga det till hjertat.
3Bättre är att sörja, än att le; ty det, som gör sorgsen uppsyn, är godt för hjertat.
4I3e vises hjerta är i sorgens hus, och dårarnes hjerta är i glädjens hus.
- *
5Bättre är att höra på den vises bestraffning, än att vara en sådan som hör på dårars sång. 6Ty såsom spra- kandet af tornet under grytan, så är dårens löje; hvilken
fåfänglighet äfven detta!
- *
7Begär efter orätt vinning gör den vise till en dåre,
och mutor förderfva hjertat.
- *
8Slutet på en sak är bättre än begynnelsen; en ut- hållig ande är bättre, än en högtfarande.
9Låt icke din ifver förleda dig till knarrighet, ty knarrigheten har sitt säte i dårars barm. IOSäg icke: »Huru kommer det sig, att de forna dagar varit bättre, än de
nuvarande»; ty du frågar icke visligen på detta sätt.
- *
irGod är vishet lagd till arfvegodset, och en stor vinst för alla, som skåda solen. I2Ty visheten skänker skugga och penningen skänker skugga, men att vara för- trogen med visheten är förmer: hon bevarar sina egare vid lif.
- *
9) Jak. 1: 19. I2) Ords. 3: 13—26.
