För att se, om vinträdet slagit ut;
Om granatträden börjat blomma.
Jag känner ingen lust hos mig,
Som satt mig på mitt folks, på furstens praktvagn.
Kapitel 7
7.
1Vänd om, vänd om, o Sulamith;
Vänd om, vänd om, att vi må beskåda dig.
Hvad viljen I se hos Sulamith?
Något sådant kanske som en Mahanaims-dans?
2Huru sköna äro dina steg i sandalerna, o furstinna!
Dina höfter svinga sig omkring likt smycken
Gjorda af en konstnärs händer.
3Din nafle är såsom en rund skål,
Der vinet icke fattas.
Din midja är såsom en hvetehög,
Omkransad af liljor.
4Dina två bröst äro såsom två råkillingar,
Såsom tvillingar af en gazell.
5Din hals är lik ett torn af elfenben.
Dina ögon äro såsom dammarne i Hesbon,
Vid portarna till den folkrika staden.
Din näsa är såsom Libanonstornet,
Som vetter åt Damaskus.
6Ditt hufvud på dig är såsom Karmel,
Och håret, som nedflyter från ditt hufvud, är likt purpur.
En konung är fängslad i dina lockar.
(Salomo.)
7Hvad du är skön, hvad du är ljuf,
O kärlek ibland lifvets fröjder! — — -
8Din växt, den är såsom en dadelpalm,
