resdagen, anlände de till Wady Halfa, garnisonsstaden vid gränsen, några timmar försenade på grund av ett litet missöde med maskinen. Följande förmiddag skulle användas till en utflykt till den berömda Abusirklippan, varifrån man har en vidsträckt utsikt över den andra katarakten. Vid halvniotiden, då passagerarna sutto på däck efter middagen, kom dragomanen Mansur, halvt kopter, halvt syrier, såsom vanligt om kvällarna, fram och meddelade den programmet för morgondagen.
»Mina damer och herrar», sade han och dök oförskräckt ned i sin strida men brutna ström av engelska, »i morgon ska ni komma ihåg att inte glömma stiga upp, då gonggongen kallar er, för att hinna göra utflykter till klockan tolv. Då vi kommit till det ställe, där åsnorna vänta oss, ha vi fem engelska mil att rida genom öknen, varvid vi färdas förbi ett Ammon-Ras tempel, som förskriver sig från adertonde dynastien, och komma sedan fram till Abusirs berömda predikstolsklippa. Predikstolsklippan antages ha fått det namnet, därför att det är en klippa, som ser ut som en predikstol. Då vi kommit fram dit, ska ni veta, att vi äro på själva den yttersta gränsen av civilisationen och att vi bara ett litet stycke längre bort skulle komma in i dervischernas land, såsom vi tydligt kunna se på toppen. Då vi kommit upp på spetsen, ha vi en full överblick av andra katarakten med sina vilda naturskönheter och den rysligaste omväxling. Här inrista alla berömda personer sina namn — och därför skall väl ni, mitt herrskap, också inrista era.» Mansur gjorde en paus, för att vänta på ett fnissande, och bugade sig, då det kom. »Sedan vända vi om igen till Wady Halfa och stanna där två timmar för att 'spektera' Kamelregementet ävensom djurens utfodring och basaren före avfärden, och önskar jag er en mycket lycklig god natt.»
Hans vita tänder glänste i lampljuset, och därpå försvann småningom hans långa mörka kjol, hans korta engelska överrock och hans röda fez utför trappan. Kon-
