brädan alltid framtvingas emot den rörliga skifvan n. Så länge matningen och skärningen fortgå, utan att den inre ringen vänder sig inom den yttre, skola de kroklinier, som utskäras, vara desamma från ena änden till den andra; men då arbetaren rör hjulet o, skola knifvarnes axlar och följaktligen knifvarne sjelfva, som de bara, framställa sig mer och mer snedt i förhållande till matningsriktningen, allt eftersom den inre ringen mer eller mindre kringvändes, hvilket gifver åt brädan en mer eller mindre bestämd kupighet eller kullrighet. Nämnda rörelse åstadkommes på följande sätt: På samma axel som hjulet o är ett litet utvexlingshjul o1, som ingriper uti kugghjulet o2 på axeln o3, på hvilken äfven är ett utvexlingshjul o4, som griper in uti kuggar under den inre ringen c. Den yttre kanten af denna ring är graderad, för att arbetaren alltid må känna graden af den inre ringens kretsformiga rörelse och af knifvens, som deraf uppbäres, hvilket tjenar att reglera beskaffenheten och vidden af den åt brädan gifna krökningen. Dessutom få bräderna, förrän man börjar deras bearbetning, märken, som svara emot den på inre ringen gjorda gradskalan, på det att rörelse tid efter annan må kunna gifvas åt hjulet o för att förändra knifvarnes vinkel i öfverensstämmelse med de på brädan gjorda märkena.
En annan del af min uppfinning afser en machin för att släta, forma, afrunda och sneda det trävirke, som är bestämdt till konstruktionen af båtar. För detta ändamål använder jag kringvändande knifvar, uppburna på axlar, hvaraf en eller flera äro ställda så, att de kunna röras på centra, som äro vinkelräta i förhållande till axlarnes längd, hvarigenom knifvarne kunna närma sig träet på sned och sålunda skära denna sida af träet i vinkel mot dess öfriga sidor. Uti hyflingsmachiner efter denna uppfinning äro knifvarne anordnade på tre sidor af det trä, som skall arbetas, så att dess tre sidor arbetas på samma gång; man kan äfven införa en fjerde rad af knifvar, så att de fyra sidorna af ett trästycke på samma gång hyflas. Machinen matar sig sjelf och matningsmekanismen röres genom remmar och en kugginrättning på vanligt sätt. Kugginrättningen är gjord på det sätt, att matningen kan hvad ögonblick som helst afbrytas, utan att machinens arbete derför afstadnar. Då man vill hafva sirater på en eller flera af sidorna af träet, borttager man de släta knifvarne på dessa sidor och sätter i deras ställe på axlarne knifvar, som äro formade i enlighet med de önskade siraterna. Ritningen N:o 7 visar en apparat, som är inrättad i enlighet med denna del af min uppfinning. Fig. 1 är en plan, fig. 2 en en sidoelevation och fig. 3 en ändelevation af machinen. a är hufvudaxeln, som bär fasta och lösa trissorna a1 a1. Axeln a har äfven fyra andra trissor, som äro derpå fastsatta. Trissan b sätter medelst en rem b1, som går öfver henne och en trissa b2 i rörelseaxeln b3, på hvilken äro fästade knifvarne b4 för formandet af ekplankans öfra yta. c är en trissa, som genom bandet c1 sätter i rörelse trissan c2 på vertikala axeln c3, på hvilken äro fästade knifvarne c4, som forma den högra sidan af trästycket. Trissan d drager med sig genom ett band d1 trissan d2 på den vertikala axeln d3, på hvilken äro de knifvar d4, som forma venstra sidan af trästycket. Axeln d3 kan röra sig så att dess knifvar d4 komma uti en sned riktning emot venstra sidan af trästycket, hvarigenom denna får en motsvarande lutning. Trissan e sätter matarecylindrarne i rörelse på följande sätt: e1 är ett band, hvarigenom trissan e2 på axeln e3 sättes i rörelse; på axeln e3 är äfven en annan trissa e4, som kan glida på sin axel och på hvilken är bildad en klo eller tand, medelst hvilken jemte häfstången e6 den kan påkopplas eller afkopplas från axeln. Trissan e4 gifver genom rem e8 rörelsen åt en trissa e9 på den lilla axeln e10, på hvilken är faslsatt ett utvexlingshjul e11, som griper in uti kugghjulet e12 på axeln e13. Denna bär äfven ett utvexlingshjul e14, som griper in uti de två utvexlingshjulen e15 e15 på axeln till de refflade matningscylindrarne e16 e16. Medelst häfstången e6 kan klon eller tanden e5 lossas från motsvarande, på axeln e3 fästa klo, hvarigenom matningen afbrytes utan att man derför kommer de andra delarnes af machinen arbete att stadna. Lutningen af axeln d3 och dess knifvar åstadkommes på följande sätt: ramen d*, som bär axeln d3, är uppsatt på två tappar eller centra d5 d5, hvilka uppbäras af glidstängerna d6, som röra sig i falsarne d7 d7 (se fig. 3); d8 d8 äro af hvarandra oberoende skrufvar, medelst hvilka man får glidstängerna d6 att flytta sig hvar och en i sin fals d7, förande med sig sin ände af ramen d*. Sålunda kunna knifvarne d4 d4, som verka på trästyckets venstra sida, riktas till hvad lutning som önskas utan att arbetet af någon del utaf machinen afstadnar. Bordet f, på hvilket trästycket framföres mot knifvarne är gjordt så, att det kan höjas och sänkas medelst skrufven f1 och handtaget f2. Skrufven f1 verkar ut muttern f3 bakpå skifvan f4, hvars högra del rör sig uti ledarnee f5 f5, bildade uti ramen; g är en med tyngd försedd häfarm, som hjelper till att hålla trästycket nedsänkt på bordet; h h äro fjedrar för att hålla det på sin plats.
För åstadkommande af fogar eller stanser med parallela sidor af hvad bredd eller djup man behagar, begagnar jag en såg, liknande den som framställes å ritningen N:o 8. Denna såg har några af sina tänder A snedfilade åt ena sidan och några B snedfilade åt motsatt sida, så att dessa tänder skola utskära hvar sin sida af den fåra eller fördjupning man vill göra, under det den ved, som befinner sig emellan de båda gränsskårorna, borttages genom de raka tänderna C af cirkelsågen. För att göra bredare falsar än sågens bredd, anordnas denna såg på sin axel D så, att den derpå kan uppsättas i sned riktning medelst skrufven E, som man kringvrider med en nyckel och hvars gängor verka uti en å sågen anbragt skrufmutter. Sågnafvet utgör en del af en sfer och hålles emellan två motsvarande lager F G, inom hvilka det kan flytta sig så mycket som erfordras för att gifva åt sågen den önskade lutningen.
Det är stundom nödvändigt att kunna bilda afrundning af en del utaf ett trästyckes längd samt sedan afbryta denna afrundning, till följd af nödvändigheten hos kölarne i båtar att på hvarje sida af för- och akterstäfsdelarne beskrifva en rundad yta utan att utsträcka den mer än ett litet stycke åt sidorna. Dessa delar af kölen äro vanligen lindrigt snedade för att sålunda förbättra båtens kri. Att utföra allt detta för hand, är ett mödosamt arbete, men enligt mina förbättringar erhåller man lätteligen den för kölarne erforderliga snedningen och afrundningen. Ritningen N:o 9 framställer en machin efter min uppfinning. Fig 1 är en plan, fig. 3 visar den från änden. Man gifver åt machinen förmågan att kringvända sig på ett centrum i A. Den är uppsatt på hjul B B, som rulla på cirkelformiga skenor C C, fästa för detta ändamål uti marken. Genom denna rörliga anordning af machinen kunna de krumma delarne af en köl, vid för- och akterstäfven, lika lätt arbetas som de raka delarne. Virket införes uti machinen på en fast bänk eller ett bord D, som synes till höger på ritningen och emottages emellan lämpliga matarecylindrar E E, hvilka, då arbetet är rakt, draga träet framom knifvarne, då ett hinder sättes emot det under arbete varande träet, tvingas machinen att vända på sin axel A, så att träet icke mera går framåt under utskärandet af de krumma delarne, utan machinen ensam framskrider medan träet står stilla. Afrundningsinstrumenten F F äro uppsatta på lämpliga axlar G G, hvilka beherrskas af trissorna G1 G1 och banden G2 G2, som utgå från drifaxeln A. Lagren H H för axlarne G G äro rörliga på segmenter I I, hvilka uppbäras af ramen a1 a1. Då lagren H H flyttas efter segmenten I I, föra de fram knifvarne F F mot arbetet eller aflägsna dem derifrån, allt efter rörelsens riktning. Kantafrundningsinstrumenten upp- och nedtill närma sig hvarandra genom verkan af motvigterna F1, hvilka ständigt sträfva att förena dem, och för att knifvarne må kunna sättas i verksamhet och dragas tillbaka på lämpliga tider, bära framändarne af hvar och en utaf axlarne G G ledare J J, emellan hvilka går en modell K. Modellen och träet, som arbetas, fästas vid och föras fram genom machinen tillsammans, och då de trängre delarne af modellen k gå emellan ledarne J J på axlarne G af knifvarne F F, intränga knifvarne och skära ut afrundningarne. Då sedan modellen K tilltager i bredd, skiljas knifvarne derigenom från hvarandra och deras verkan upphör utan att machinens arbete derför afstadnar. Afsnedningen utföres på samma gång som kantafrundningen. Axlarne L L till snedningsknifvarne M M äro ledade i ena änden N N, så att de andra ändarne kunna närma sig eller ailägsna sig från hvarandra genom verkan af en vertikal axel O, på hvilken är bildad en högergängad och en venstergängad skruf, verkande i skrufmuttrar P Q, som uppbäras af axlarne L L till snedningsknifvarne M M. Axeln O sättes i rörelse genom ett svänghjul för hand O1, så att arbetaren, som styr machinen, kan efter sin önskan öka eller minska snedningen. De olika delarne sättas i rörelse på följande sätt: på drifaxeln A är en trissa a, som genom ett band b sätter i gång en trissa c på axeln d. Denna axel bär äfven en annan trissa e, som genom ett band e1 sätter i rörelse trissan e2 på den horisontala axeln e3. Denna axel bär äfven två andra trissor f och g. Trissan f leder medelst ett band f1, som går öfver henne och en trissa f2, axeln f3, på hvilken är ännu en annan trissa f4, hvilken genom bandet G2, som går öfver trissan G1 af den öfra afrundningsknifven F, sätter densamma i rörelse. Den andra knifven F ledes af det andra bandet G2, som utgår från trissan g, såsom synes i fig. 2. Matningsrörelsen erhållen på följande sätt: i äro skrufgängor på axeln d, hvilka gripa in uti tänderna af skrufhjulet i1 på axeln i2, som bär en trissa i3, hvilken genom bandet i4 sätter i rörelse en trissa i5 på axeln i6. På sistnämnda axel är äfven ett utvexlingshjul i7, som ingriper uti två andra utvexlingshjul i8 i8 på axlarne af matarecylindrarne E E, hvilka sålunda sättas i rörelse. På axeln e3 är en trissa m, som genom ett band m, sätter i rörelse axlarne till snedningsknifvarne M M. n n äro qvastar, fästa vid nedre delen af ramen, för att från skenorna C C bortsopa spån eftersom den genom knifvarnes verkan nedfaller från träet. För att hjelpa machinen att vända sig kring sitt centrum A, använder jag, då så behöfves, ett kuggsegment R (se fig. 4) med dithörande kugginrättning samt handhjulet S.
En annan del af min uppfinning består uti en förbättrad sågningsmachin. Denna machin har en bädd och ett bord som kunna föra framför sågen trävirket på det sätt, att man med sågen kan åstadkomma, efter behof, en rak eller snedad inskärning eller ömsom det ena och ömsom det andra, såsom det t. ex. är nödigt, när man af ett trästycke vill bilda krumhultar för fartyg. För att trästycken af olika tjocklek må kunna insättas i machinen för att arbetas af sågen, är det på bordet en justerare, mot hvilken trästycket skall hvila. Denna justerare har tre eller flera knektar för träets qvarhållande. Knektarne i hvardera änden äro anordnade för att gå i riktningen af träets längd, på det de sålunda må kunna hålla emellan sig trästycken af större eller mindre längd. Knektarne å midten deremot kunna icke flyttas i berörda riktning; men alla knektarne kunna flyttas på tvären, för att ändarna af det trästycke, som de bära, må kunna efter behof närmas till eller aflägsnas från sågens linie, alltefter utsträckningen af den snedning man bör gifva åt träet längs efter. Utom nyssbeskrifna rörelser hafva bordet och bädden den egenskapen att vara sammanbundna genom ledgångar eller centra, så att trästycket, då så behöfves, kan framställas för sågens tänder uti en lutande ställning. Detta sker medelst en häfstång fäst på en axel, som bär utvexlingshjul, hvilka ingripa uti tandstänger å bordets bakre sida. För att sladigt fästa bordet uti hvarje erforderlig ställning, ar der ett med krökta tänder tandadt segment och en spärrhake, mot hvilken hvilar häfarmen på axeln till ofvan omförmälda utvexlingsbjul. En passande mekanism är äfven anbragt för att föra justeraren och trästycket, som derpå är, emot sågen eller aflägsna dem derifrån, utan att förändra bordets lutning. Så snart en genomsågning skett och trästycket helt och hållet gått förbi sågen, åstadkommer man en förändring i rörelsen genom en passande hake, så att bädden och justeraren jemte trästycket begifva sig tillbaka. På detta sätt är machinen lika lämplig för behandling af korta och långa trästycken. Ritningen N:o 10 visar en sålunda anordnad machin. Fig. 1 är en plan och fig. 2 en sidoelevalion af machinen. Figg. 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 framställa några af machinens delar. a a är en stark, i marken väl fastsatt ram; b b är bädden, som går längs efter på ramen a a och är uppsatt på rullar eller hjul b1 b1, som rulla på skenor a1 a1, fästa på öfre sidan af ramen a a. Det finnes äfven en annan ram eller ett bord c c, hvars främre del är delad uti c2 och sammanfogad med framstången i bädden b b på det sätt, att medelst häfarmen F, den bakre delen deraf kan höjas eller sänkas. Häfstingen F är uppsatt på axeln F1; en tandad stång F4 och en spärrhake F5, som synas i fig. 8, qvarhålla den i den ställning man önskar; på axeln F1 äro tandade segment F3, som ingripa i de cirkelformiga tandade stängerna F6, medelst hvilka ramen c c röres. Stängerna i främre och bakre delen af bordet c äro sammanbundna med jernskenor c*, på hvilka trästycket som skall sågas hvilar. Justeraren i i är anordnad för att gå tvärsöfver bordet uti ledarne c1 c1 som bäras af bordet c c. På justeraren i i äro lämpliga knektar för att säkert fasthålla träet under sågningen. Den medlersta knekten kan blott röra sig på tvären, och ändknektarne e e hafva två rörelser, tvärsöfver och längsefter machinen. Denna sednare rörelse sker för att machinen må lämpa sig efter trästyckets olika längd. När det stycke, som skall sågas, har en stor längd, kan medlersta knekten d dragas undan och endast de två ändknektarne e e framföras för att fasthålla de båda ändarna af trästycket. Men när två kortare trästycken skola sågas, då skola ändknektarne e e hålla de yttersta ändarna af hvarje stycke, under det att den medlersta knekten d håller de inre delarne af båda styckena, hvadan den är gjord dubbel. Hvar och en af knektarne e är fäst vid en lång dubbeltandad stång e1 e1; utvexlingshjul e2 e2 på axlarne e3 e3 ingripa uti de olika tandstängerna e1 e1. Axlarne e3 e3 rotera på lämpliga underlag uti justeraren i i, och rörelsen meddelat, när det erfordras, genom hjulen e5 e5. Vid betraktande af fig. 2 finner man lätt, huru rörelsen längs efter, sålunda gifves åt knektarne e e. Deras rörelse tvärs öfver, för att gifva åt trästycket den för sågningen erforderliga lutningen, meddelas genom vefvar f f på de små vertikala axlarne f1 f1, som bära utvexlingshjul f2 f2, hvilka gripa in uti de på bakdelarne af knektarne e e bildade kuggarne. Rörelse gifves åt knekten d medelst handtagel g på axeln g1, på hvilken är ett utvexlingshjul, som griper in uti tänderna på baksidan af knekten d. Sågramen A A är fäst i z på framsidan af ramen a a. Sågen A* är uppsatt på hufvudaxeln A1 och beherrskas genom ett band, som sättes i gång genom ångmachin eller annan drifkraft, och hvilket band går öfver en trissa A2. På samma axel är en annan liten trissa A3, som genom bandet A4 gifver rörelse åt en trissa A5 på axeln A6. På axeln A6 är äfven en annan trissa A7, som genom ett band A8 gifver rörelse åt en trissa A9, hvilken rör sig på axeln C7. På sågaxeln är äfven en annan trissa B, genom hvilken ett band B1 meddelar rörelsen åt en trissa B2 på axeln C. På denna axel är en konisk trissa C1 med elt band C2, hvarigenom rörelsen öfverflyttas till en annan konisk trissa C3 på axeln C4, som äfven bär ett utvexlingshjul C5, hvilket griper in uti ett kugghjul C6, som är uppsatt på axeln C7. På sistnämnda axel är ett annat utvexlingshjul C8, som sätter i gång den tandade stången b2 b2 och ramen b, vid hvilken den är fäst. D är en klo för att hopkoppla kugghjulet C6 eller trissan A9 med axeln C7, när så behöfves. Sålunda är axeln C7 stillastående, så framt icke hopkopplaren D hopföres antingen med klon på kugghjulet C6 eller med den på trissan A9. Kugghjulet C6 är koppladt under den tid genomsågningen sker och så snart den erforderliga skåran är gjord, tvingar en spärrhake klon D att lösgöra sig, för att sedan fritt kringvända sig på sin axel. Trissan A9 är fri på sin axel utom i det ögonblick, då, efter en genomsågning, ramens återgång sker. Klon D föres då ihop med en motsvarande klo på sidan af trissan A3. E är en fjeder, som är fäst vid den ena änden vid ramen a a och i sin andra ände genom ett band E1 vid armen E2 af den knäformiga häfstången E3. I E4 är den gjord gaffelformig och intränger uti en fals på klon D. Fjedern E sträfvar alltid att draga den i riktning, som antydes genom pilen i fig. 1, hvilket gör att klon D hopfästes med trissan A9 och kringvänder sig med densamma. Sträckande sig utefter hela eller nästan hela ramen b, är der en med inskärningar försedd skifva j (se fig. 9), uti hvars skårer j1 spärrhakarne k l äro ställda. k är bestämd att hålla klon D uti ett centralt läge i förhållande till det tandade hjulet C6 och trissan A9. Den andra haken l har till ändamål att omvända rörelsen af ramen b b och de delar, som den bär, efter det en genomsågning skett. Den verkar på följande sätt; Så snart sågen genomskurit träet kommer spärrhaken l emot änden V af häfstången l2, åstadkommer dess rörelse kring sitt centrum l3, som bäres af ramen a, och frigör häfarmen E2 från klon l4 på yttersta spetsen af häfslången l. Fjedern E gör då att klon D griper ihop med trissan A9. Återgången af ramen b b och de delar som den bär, åstadkommes sålunda, tilldess spärrhaken k genom att komma emot och verka på klon k1 låter den röra sig på sitt centrum k2, som bäres af ramen a, hvarigenom dess spets k3 kommer i beröring med stiftet k4 på glidstången k5, som då sättes i rörelse. Glidstången k5 har en skåra k6, uti hvilken änden af häfarmen E2 beständigt hvilar, så att, då glidslången k5 sålunda röres, den drager med sig häfarmen E2 och för klon D uti en central ställning. Då fjedern E sålunda beherrskas, afstadnar vagnens rörelse omedelbart. När apparaten är iordningsställd för att göra en ny inskärning och allt är färdigt för att börja, röres häfarmen m, hvilken, såsom förenad med glidskifvan k5 genom stången n, kommer änden af häfslången E2 att röra sig så, att den hopför klon D med kugghjulet C6, hvarefter matningen fortsättes som förut. Häfstången E2 går under denna rörelse framför klon l4, som till följd af sin tyngd faller deröfver så, att den qvarhålles, när man släpper handtaget m. Spärrhakarne k och l skola verka ånyo i lämplig tid, då de föras till de olika skårorna på sin skifva j efter längden af det trästycke, som sågas. O är en häfstång, som, då den verkar på andra delar, icke synligen på ritningen, vid slutet af hvarje sågsnitt, bortför trästycket på ett litet afstånd från sågen, så att träets yta icke kan skrapas af sågens tänder under återgångsrörelsen.
En annan del af min uppfinning afser en machin för att såga krokigt eller i kroklinier snedadt trä för båtar. Denna machin framtlälles uti ritningen N:o 11. Fig 1 är en plan och fig. 2 visar machinen från sidan. Machinen består af ett bord eller bänk A samt en cirkelsåg B, anordnad för sågande af krumträn med parallella sidor. Derför äro på bordet två riktskärmar, den ena C på ena sidan om sågen, hvilken skärm har en passande höjd, för att en af kanterna utaf det böjda trästycket må kunna tryckas emot densamma; den andra riktskärmen D, hvars kant är satt i rak linie med sågens kant. Riktskärmen C kan närmas eller aflägsnas, enligt formen af det krumträ, som skall sågas. Såsom man ser å ritningen, är den gjord med två delar, den ena flyttbar genom en tandstång och ett utvexlingshjul, och den andra större och hvilande emot den förra samt äfven understödd i ändarne genom jernband C1, som utgå från bordet. Genom denna anordning går, eftersom det krumma trästycket E närmar sig och går förbi sågen B, det utskurna stycket E1 på ena sidan om kanten af riktskärmen D, och stycket E, hvarifrån E1 här blifvit utsågad, på andra sidan af nämnde skärm.
En annan del af min uppfinning består uti förbättringar, tillämpliga då man på en sammansättningsform konstruerar båtar med diagonala bordläggningar. Då fråga är att frambringa flera båtar, gör jag modeller för de olika bordläggningtstyckena på följande sätt: Jag går tillväga som om jag konstruerade en båt, i det underbordläggningsbräderna medelst ånga böjas öfver sammansättningsformen samt fogarne af hvart och ett utaf dessa diogonala pjeser fullkomligt sammanpassas för hand, hvarefter öfverbordet ditpassas på samma sätt. Pjeserna tagas sedan från formen, beredas ånyo med ånga, jemnas och göras sålunda lämpliga att tjena till modeller för huru många båtar som helst af samma form. Då man vill åstadkomma den diagonala bordläggningen för en båt, behöfves det blott att utskära de olika bordläggningtstyckena i enlighet med modellerna samt sedan bereda dem med ånga och böja dem öfver sammansättningsformen. Då detta är gjordt, kan man fästa dem, den ena vid den andra äfvensom vid krumhultarne eller relingen och kölen.
En annan del af min uppfinning afser en machin för utskärning af trästycken i passande former för för- och akterstäfvarne. För detta ändamål använder jag en apparat eller machin, som framställes å ritningen N:o 12. Den består af en cirkelsåg C och ett bord A, som har en lutande riktningsskärm B. Trästycket D, som skall bilda en af dessa stäfvar, föres fram emot sågen under det att detsamma hålles fast mot skärmen B. Sålunda skäres stycket uti den erforderliga snedningen å ena sidan. För utskärningen af den andra sidan är en regleringspjes E (som synes särskildt i fig. 2), hvilken glider fram på skärmen B, som då framställer en i motsatt vinkel mot den förra lutande sida, och trästycket, hvars ena sina är utskuren, placeras då ånyo emot riktningsskärmen och föres fram emot cirkelsågen, för att skäras på andra sidan i motsatt vinkel.
En annan del af min uppfinning har till föremål på klink bygda båtar, som jag stundom konstruerar på sammansättningsformen. Jag lägger kanterna af bordläggningsplankorna ofvanpå hvarandra och utskär skåror i krumhultarne för att emottaga plankorna. Skårorna göras genom cirkelknifvarne A (se ritningen N:o 13). Fig 1 är en plan och fig. 2 en genomskärning af machinen. För att den lutande planen eller inskärningarne, som omvexla i form, må kunna riktigt åstadkommas, använder jag två ledare C D, af hvilka den förra kan närmas till eller aflägsnas från den andra. E är en ram, som hvilar på ledarne C och D, och hvilken man kan gifva hvarje erforderlig lutning genom att flytta ledaren C. Krumträdet F, på hvilken man skulle utskära de sneda kanterna, placeras på ramen E och hålles der, medan det jemte ramen föres öfver de roterande knifvarne A. Den öfre kanten af ledaren D intränger uti en fördjupning eller ränna under ramen E och hindrar den att gå åt sidan. Man kan äfven, om man så vill, bygga båtar på klink, utan att utskära de lutande planen eller skårorna i krumhultarne.»
I anledning af denna ansökning och med stöd af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Förordning angående patenter af den 19 Augusti 1856, har Kongl. Kollegium funnit skäligt härigenom tillägga Marin-ingeniören Nathan Tompson Patent under Tio (10) års tid å de genom förenämnda ritningar samt ofvan intagna beskrifng och förklaring framställda förbättringar i båtbyggeri samt i de machiner, som för båtars konstruktion användas; så att sökanden under nämnde tid må ega att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket samma uppfinning utöfva; hvarvid sökanden har att ställa sig till efterrättelse hvad gällande författningar i afseende på tillverkning och försäljning af varor stadga, dock utan att för åtnjutande af patenträttigheten vara förpligtad att mästerskap eller burskap förvärfva.
Patentinnehafvaren åligger, vid påföljd af patenträttens förlust:
1:o att inom två (2) månader härefter, hvarje månad till trettio (30) dagar räknad, hafva detta patentbref allmänneligen kungjort, genom införande af detsamma till hela dess innehåll i Post- och Inrikes tidningar tre gånger;
2:o att inom två (2) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den nu patenterade uppfinningen; samt
3:o att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen fortfarande utöfvas.
Önskar Patent-innehafvaren att å annan person sitt patent öfverlåta, åligger det honom sådant hos Kongl. Kollegium anmäla; skolande, i händelse öfverlåtelsen sker till någon utom Riket bosatt person, denne för någon i Sverige bosatt man, hvars namn och hemvist böra hos Kongl. Kollegium till inregistrering uppgifvas, utfärda skriftlig fullmakt att, i allt hvad patentet angår, å Patent-innehafvarens vägnar tala och svara.
Slutligen har Kongl. Kollegium skolat härigenom förklara, att detta patentbref icke må anses medföra visshet, att uppfinningen är ny eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 17 Maj 1862.
- F. Åkerman.
- J. N. Borelius.
- A. Brändström.
- C. F. af Ström.
- G. Hegardt.
Kongl. Majt:s och Rikets Kommerskollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Mekanikus J. E. Bäckström anhållit om Patent å af honom uppfunna nya och hittills obegagnade förbättringar vid belastningens anhangsdelar och aflösningshylsans form å betsman i allmänhet med parallelipipedisk stång; i hvilket afseende sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat ritning[1] samt följande beskrifning:
»Klump, vare sig helsmidd med eller pågjuten parallelipipedisk betsmansstång kan, till sin rätta verkan, såsom exakt kontravigt, — enligt hvad Kongl. Vetenskapsakademien sjelf upplyst — förfalskas, antingen medelst afnötning m. m. eller förflyttning. Betsmanets härigenom möjligen åkomna oriktighet skulle visserligen säkrast upptäckas, när man ställer aflösningshylsans index på gradskalans nollpunkt och jemnvigtsläget icke fritt inställer sig. Men om, för att dölja denna oriktighet, belastningens anhangsdelar kunna utbytas mot andra sådana, proportionelt lättare eller tyngre, utan all risk af kronomärkes rubbning, så är påtagligen ändamålet med nämnde nollpunkt alldeles förfeladt. De hittills brukliga anhangsdelar, föreställda å ritningen sub fig. I A, B, äro icke lämplige för anbringande af kronomärke, hvarigenom frestelse till deras förflyttning eller förvexling med andra liknande förebygges. Deremot, om de konstrueras antingen så, som vid fig. II eller ännu bättre som vid fig. III, och kronomärken anbringas på de utvisade ställena, är förhållandet helt annorlunda och mera med hufvudändamålet öfverensstämmande.
Aflösningshylsans dubbelarmade index vid fig. V är redan, såsom ny invention, min tillhörighet i patentet den 25 sistlidne Januari å betsman med kurverad stång och måste således, i samma egenskap och för samma ändamål, här vid lag få af mig tillgodogöras jemväl åt betsman med parallelipipedisk stång;»
hvarjemte sökanden bifogat en så lydande förklaring af den ingifna ritningen:
»Fig. I. Belastningens anhangsdelar å parallelipipedisk betsmansstång enligl Kongl. Vetenskaps-akademiens den 9 December 1856 fastställda modeller.
A sedda från sida. B sedda för ända.
a) stången. b) anhangsaxeln. endast hårdt indrifven genom ett, i stången rätvinkligt, fyrkantigt hål. Den kan följaktligen drifvas ut och in igen utan ringaste olägenhet för kontrollstämpelmärket i stångens ända vid c), d) krokhängslet med sina sätthärdade anhangsöglor. Dess öppna gaffelform tillåter utvikning och afkrängning. e) Kroken, hvars ögla är öppen, såsom bildad blott förmedelst omböjdt gods.
B samma delar, sedda för stångens ända a) och utmärkta med enahanda föregående bokstafs-beteckning.
Fig. II. Ny invention. A sedda från sida. B sedda för ända. Anhangs-axeln b), fyrkantig genom stången, har här fått tillräckligt öfverskottsgods i jemn plan med stångens sida vid tapparnes afarbetning till äggformighet, för att öfver stämpelnitad skarf lemna plats åt kronomärken, hvilka sedermera icke kunna undgå att skadas, om axeln drifves ut. Krokhängslet d) d) är här i helt stycke ofvan omkring stången a); och dess nedre slutrundlar äro genom nitning fast förenade med hvar sin ända af en genomgående rundnagel, uppå hvilken, emellan dem, kroken e) med sin helgjorda ögla (vid f) (åstadkommen förmedelst utborradt hål i helt gods) är uppträdd. Öfver nitskarfven mellan rundnagelns ändgods och krokhängslets, äro naturligtvis anbringade kontrollstämpelmärken, betryggande mot utbyte.
Fig. III. Annan ny invention för vinnande af samma ändamål på en enklaie väg. Stången, uppklyfd, slutar sig här i form af gaffel omkring krokens helgjorda sätthärdade anhangsögla, uppträdd på tvärgenomgående, likaledes sätthärdad, äggformig anhangs-axel, hvars ändgods i förening med stångens har anbringadt kontrollstämpelmärke öfver nitskarfven likasom vid f) i fig. II.
Fig IV. Aflösningshylsans index på parallelipipedisk betsmansstång enligt Kongl. Vetenskaps-akademiens modeller. Hylsans form är här sådan, att enfaldigt folk bland menige man kunna i hast vilseledas om hvad som derå utgör betsmanets index.
Fig V. Min nva invention till förebyggande af sådant misstag i hast om hvad som å aflösningshylsan utgör betsmanets rätta index».
I anledning af denna ansökning och med stöd af Kongl. Maj:st förnyade nådiga Förordning angående Patenter af den 19 Augusti 1856, har Kongl. Kollegium funnit skäligt härigenom tillägga Mekanikus J. E. Bäckström Patent under Tio (10) års tid å de genom förenämnde ritning samt här ofvan intagna beskrifning och förklaring framställda förbättringar vid belastningens anhangsdelar och aflösningshylsans form å betsman i allmänhet med parallelipipedisk stång; så att sökanden under nämnde tid må ega att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket samma uppfinning utöfva; hvarvid sökanden har att ställa sig till efterrättelse hvad gällande författningar i afseende på tillverkning och försäljning af varor stadga, dock utan att för åtnjutande af patenträttigheten vara förpligtad att mästerskap eller burskap förvärfva.
Patentinnehafvaren åligger, vid påföljd af patenträttens förlust:
1:o att inom Två (2) månader härefter, hvarje månad till trettio (30) dagar räknad, hafva detta patentbref allmänneligen kungjort, genom införande af detsamma till hela dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar tre gånger;
2:o att inom Två (2) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den nu patenterade uppfinningen; samt
3:o att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen fortfarande utöfvas.
Önskar patentinnehafvaren att å annan person sitt Patent öfverlåta, åligger det honom sådant hos Kongl. Kollegium anmäla; skolande, i händelse öfverlåtelsen sker till någon utom Riket bosatt person, denne för någon i Sverige bosatt man, hvars namn och hemvist böra hos Kongl. Kollegium till inregistrering uppgifvas, utfärda skriftlig fullmakt att, i allt hvad Patentet angår, å Patentinnehafvarens vägnar tala och svara.
Slutligen har Kongl. Kollegium skolat härigenom förklara, att detta Patentbref icke må anses medföra visshet, att uppfinningen är ny eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 5 Maj 1862.
- F. Åkerman.
- J. N. Borelius.
- A. Brändström.
- C F. af Ström. L. S.
- W. Silfversparre.
Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Louis Coignard i Paris, genom Kopisten i Kongl. Maj:ts Finans-departements Expedition J. U. Grönlund, anhållit om Patent å en af den förstnämnde uppfunnen ny sammansättning af mekaniska medel för åstadkommande af en drifmachin, kallad Aquamotor, samt dennes användande i industrien; i hvilket afseende till Kongl. Kollegium inlemnats ritningar[2] å ifrågavarande uppfinning samt följande beskrifning derå och förklaring af ritningarne:
»Min aquamotor, som genom centrifugal-kraftens utveckling frambringar drifkraft, består hufvudsakligen af två rum, ett inre, rörligt kring en axel, det andra yttre, fast och innehållande det förra. Uti det yttre utvecklar sig den kraft, som af det inre rörliga framalstras. A A' (figg. 2 och 6 pl. 1 och 3) är en ihålig cylinder, som begränsat antingen af nära hvarandra ställda, sins emellan parallella skifvor utan skoflar, eller ock af två eller flera ytor B, sins emellan parallella och förbundna med hvarandra genom skoflar, hvilka dela cylindern uti lika många kanaler, öppna i centrum och i periferien. En åtminstone af ytorna är öppen i centrum uti C. Vattnet intränger genom denna öppning, fyller kanalerna af cylindern A, och uti den roterande rörelse, som man gifver denna sednare medelst dess axel D, drifves vattnet från centrum emot periferien genom centrifugalkraftens verkan. Då man med någon kraft kringvänder den med vatten fyllda cylindern A uti den omgifvande slutna reservoiren E F och då öppnar öppningen G, skall vattnet störta ut genom denna öppning och taga en viss öfverflyttningsrörelse från medelpunkten emot periferien, för att komma att fylla del rum, som vattnets
