Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

XX

såsom twåstafwigt, ett otjenligt ord för en enda ton, helst det icke utan obehag kan apostroferas. Denna olägenhet är hulpen dermed, att man, i sång af ziffror, kallar 8 ett.

IV. När sången går ned ur mellanoctaven i en lägre octav, utmärkes det med ett streck öfwer ziffran; när den från mellanoctaven stiger i en högre octav, tecknas det med ett streck under densamma. Om således 1 wore ettstrukna f, så är 7 ettstrukna e, 6 ettstrukna d m. m.; 1 deremot wore twåstrukna f, 2 twåstrukna g, o. s. w.

Härigenom blir 8 och 1 endast olika tecken för samma ton, äfwenså 8 och 1, en octav högre. Samma ton, såsom slutande en octav, är den åttonde, hwilken, såsom börjande en ny, är den första.

Grunden för octavbeteckningen är denna:

Man föreställer en sträng med ett strek, och tonernas nummer genom tre octaver tecknade under, på och öfwer detsamma:

 1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8 

De åtta ziffrorna under strängen föreställa nedre octaven; de åtta ziffror på strängen, mellanoctaven, och de åtta öfwer strängen, öfre octaven. Den nedre har strängens bild af ett streck öfwer sig, mellanoctaven genomskäres deraf, och den öfre har strecket under sig. Man flyttar nu octavernas nummer i bredd med hwarandra, och får för tre octaver – allt hwad Kyrkosångens melodie behöfwer – följande bildtecken, när strecket för mellanoctaven, såsom öfwerflödigt, utelemnas:

1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8 1 2 3 4 5 6 7 8

Uppfinnaren af detta system är den werldsbekante, äfwen som musikalisk författare icke okände J. J. Rousseau.

V. De upprättstående linierna äro tacktstreck. Tidmåttet bestämmes af ziffrornas antal inom takten. Der en ziffra uppfyller takten, föreställer den, i analogi med ChoralBoken, en heltakts not i twåtakt, och twenne

fö-