anmälte han, att dermed vore så illa bestält, att den med ringa magt skulle kunna, af en fiende öfverända kastas. Konungen uppdrog sedan Fältmarskalken Baner, att om detta ärendet besörja[1].
År 1711 infordrades, den för någon tid, förut tillförordnande Öfverståthållaren, General Burenskölds yttrande eller anmärkningar, angående Stockholms defension, medelst alla avenuërs befästande och deribland i synnerhet, vid Söder-skants, Horns bro, Fittja bro, Flottsbro, Danviken, Dalarön, Vaxholmen, Oxdjupet, pålsundet, Ålkistan, hela etenduën ifrån Järfva till Mälaren, samt skantsen vid Hörningsholm. Uti aflämnadt Memorial, till svar härå, ansåg han allt detta vara, ett vidlöftigt arbete, som fordrade mycken tid och ännu större kostnader. Bäst vore, som memorialet innehåller, att på de gamle Grekiske republikers vis, söka Stadens defension i folkets mod och styrka. Hvarom en Svensk skald sig således yttrar:
Holmia, qvam vastæ rupes sinnosaqve Tethys,
Qvam Civis virtus protegit atqve fides[2].
- ↑ Öfverst. Ämbet. Handl. i Riks-Archivo. Om Stockholms försvarsverk säger J. P. Wallin l. c. att en järnkedja gådt från Vaxholm, till berget Kädjelöpe, och att ett Blåckhus af trä blifvit uppbyggdt vid Stockh. omkring år 1645, samt vallen vid Söder port upkastadt. p. 63, 64.
- ↑ Encomium Stockholmiæ Urbis Primariæ Regni Svio Gothici, af Gust. Lithou. Holm. 1749. folio.
