trind blekhvit kropp fästad, hvars diameter är 3:dje eller 4:dedelen af blåsans längd; men härom strax mera.
Den yttre blåsan eller capseln som omger den nyssnämnde inre, eller Kräket med dess egen blåsa, för att skydda den från klämning, är tjockare, segare, och består af cellväf samt är dermed anväxt vid de omgifvande muskelfibrerne och, som det tyckes, försedd med fina blodrör från dem. Dess inre yta är alldeles slät, och fuktig af de inträngande vätskorna. Detta yttre svepe hör visserligen icke till Mask-Kräket, utan, alldeles derifrån skildt, kommer från muskeln sjelf, ehuru Maskens retning derå må på något satt bidraga till dess danande. Man har liknat det vid sömntorn på Törnbuskar (Bedeguar), eller vid galläplen, hvilka, som bekant är, hysa vissa Insekt Larver inom sig. Skapnaden är rund, oval, mer eller mindre indragen, allt som den med flere eller färre punkter fästas vid närmaste delar. Undre sidan är gemenligen platt, den öfre rundad och lösgöres lätt, tillika med Kräket, från köttmassan, om det händelsevis blottas. Hålles den emot ljuset, ser man den inre eller stjertblåsan derigenom: men göres en inskärning, så visar sig Masken som den tunnaste hydatis, och ligger helt lös inom densamma.
Så väl nämnde yttre hylle, som Maskens egen blåsa, fylles med en klar vätska, förmodligen af lymphatisk natur. Enligt de försök som Bloch dermed anställt, skall ingen hinna deraf bildas i kokande vatten, icke heller vätskan löpna vid tillblandning af Sprit eller Mineral-Syror.
Uttages nu den lilla inre blåsan ur den yttre eller capseln, upptäcker man, vid ena ändan, sjelfva Masken lik en liten utstående knapp. Gömd eller indragen inom sin blåsa, visar den sig alldeles klotrund. Betraktas åter kroppen särskilt och efter dess längd, föreställer den en hinnagtig, ihålig kanal, med många yttre ringvis gående rynkor, är smalare i främre ändan, och vidare i den andra hvarest stjertblåsan befinner sig, och hvars öppning, på lika sätt som ögon-pupillen, vidgas och sammansnörpes af Masken. Hopdragen i klotform inom blåsan, simmar han dock icke i dess vätska, utan är hård och spänstig, så att den efter klämning lätt återtager sin skapnad och deraf icke lider, så mycket mindre, som sjelfva blåsan äger lika spänstsighet. Då han utkryper eller utvecklar sig, sker det ungefär så som trefvarne (tentacula) på en HelixSnigel; först synes den delen af kroppen som är närmast öppnin-
