Grafskrift med titel: Oundvikelige dödens öde till dygd- död- och äreminne vid Jungfru Elis. Jul. Stryks jord- och hemfärd villigst framställd af Theophilander den dödlige och odödlige, — starkt berömd i poetiskt afseende. Autorns stränga behandlande för den förra, som utan tvifvel härledde sig från några nu mer okända familj-anekdoter, upphörde genom HofRättens frisägelse-dom; men smaken skall aldrig frisäga honom från ansvar för målningar på en Giljares qval, sådana, som denna:
All fägringz roos mått’ han väl kunna på sin nagel,
Ok kalla hennes hår (som sträfft lijkt märre-tagel)
Gull-trådar, silki lehnt ok Astrilds vijdjor; seen
Mått’ alla Stjernors ljus ok gyllne solens sken
Förmörka lijksom måln för hennes ögnestrålar,
Fast hon dråp-ögon har, lijksom två Dalkarls skålar.
På hennes kinner måst bå ros och liljor gro,
Fast kinbenen see uth lijksom en skållåt so.
Detta fenomén af autorlig osmaklighet indrogs som det borde, och har bland Helikons blomster lemnat rum åt ett annat, som äfven kallas Giljare-qval, men af något lindrigare art. — Grafskriften öfver Jungfru Stryk har den förtjensten, att ej vara sämst bland Lucidors Arbeten. Ämnet är alltings obeständighet; verserna till större delen sådana, som dessa följande; hvari påstås, att
Ej någon Panacée, Theriac och Mithridat,
L’or — vie — estant och all Apthekens hälso-mat
