r. 13. vid adrum tillägges not: V. adrum delenda est, nisi pro praecedente v. þem legendum sit huar; cfr. I. G. 9: 1. — S. 167 not. 43 strykes ut. — S. 175 not. 94 strykes ut. — S. 178 r. 8 vid orden skiliæs at tillägges not: Pro skiliæs at legendum videtur skil a; cfr. textum capitis. — S. 232 r. 8 vid annat þing tillägges not: Lege ennæt þing, haec enim transscripta sunt ex ÖGL. Eþs. 1: 8, ubi annat þing pro ennæt þing errato est scriptum. — S. 244 r. 13 vid wil tillägges not: Adde eig. — S. 281 not. 78 tillägges: MELL. SVþ. 9; ChrLL. SVd. 7. — S. 307 not. 18 går ut. — S. 575 Ordet Lydekinus, tillägges: En borgare i Skara med detta namn omtalas i ett Biskop Brynjulfs bref af år 1315, Sv. Diplom. N:r 1997. — Ordet Pætær 2, orden Peter — Westerås gå ut, ty K. Magni Canceller var ej samme Peter som var Biskop i Vesterås; dessa båda nämnas i Skenninge stadga (Sv. Dipl. N:r 813); jfr. Strinnholm, Sv. folk. hist. IV. 581. — ÖGL. s. 100 r. 1 angående orden þæt — martins mæssu dagh jfr. ordb. o. mungats gærþ. — UplL. s. 118 not. 26 tillägges: Cfr. ÖGL. ES. 9: 1. — Föret. s. XV sp. 1 r. 24 för: illo läs: illi. — S. XXI sp. 1 r. 28 för: quo läs: qua — S. LXV not. 34, här hade bort tilläggas att Loccenii Latinska öfversättning af KyrkB. är bifogad hans tryckta öfversättning af Stadslagen (jfr. StL. föret. s. LXXXVI). — SML. s. 33 r. 8 vid orden firi sial sinæ tillägges not: Verba firi sial sinæ delenda esse videntur. — S. 65 r. 13 vid ordet malseghande tillägges not: Sine dubio legendum est houuz man; cfr. KgB. 5: pr. — S. 334 o. Nærikia, orden Nærikia, nærkia och -kiu—1 strykas ut, ty Nærkiu i KgB. 1 är nomin. pl. för -kiur eller -kiar; jfr. ordb. o. nærikiar. — VML. s. 27, Fl. 2 hade ej bort skiljas från fl. 1. — r. 8 vid orden: siþan wm &c. tillägges not: Forte legendum: þeer siþan wm þæt köpit. — S. 129 not. 18 går ut. — Föret. s. XV r. 6 efter orden ”särskild lag” tillägges not: Här må äfven nämnas ett föregifvet dombref af år 1325 (Sv. Dipl. N:r 2496), där Magnus Finvidson säger sig secundum censuram legum Vallensium indicasse (läs iudicasse) &c. Om än detta bref ej vore understucket, kunde däraf lika litet bevisas att det icke var Västmannalagen som också var och här kallades Dalarnes lag, som af VML. I. G. 11: pr. kan bevisas att Dalarne hade en särskild lagbok. — HelsL. s. 3 r. 11 för goþa[10] mannum läs: goþa mannum[10], och not. 10 för goþom läs mæn. — GotlL. s. 66 not. 31 tillägges: Lege VIII. — Föret. s. XIII r. 13 tillägges: Haru Hadorph erhöll kännedom om den här omtalade handskriften, upplyser ett bref af den 1 Januarii 1684 till K. Carl XI från Professorn i Uppsala Anders Spole, däri författaren, som förut hade varit Professor i Lund, bland annat berättar att han, som hade varit sorgfällig att efterfråga gamla dokumenter hos presterna ”där neder”, hade bekommit af en prest ”ett gammalt på pergament skrifvet exemplar af Gotlands lagen och historia af dess första bebyggelse, på gammal plattyska skrifvet för 200 år”, hvilket han ”communicerat med Secreteraren Hadorphio” (Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning, Lund 1870, s. 3).
Åtskilliga under de senare åren utkomna skrifter hafva gifvit mig
anledning att här meddela ytranden, hvilka ej kunnat finna tjenlig plats i själfva
ordboken. Jag vill härvid anmärka att jag ej funnit mig skyldig att taga
