som genom flere åldrar bibehållit sig, lära förmodeligen icke vara utan all historisk grund.
Wenern, som genom Götha elf söker sitt utlopp, delar sig omkring Wenersborgs stad likasom i tvänne armar, hvaraf den ena, nordost om staden, flyter öfver ett stenigt grund, där man hitintills trott att intet fartyg kan framkomma ehuru sednare undersökningar bevisat motsatsen; efter några små fall och strömmar, vid den så kallade Källshagen, omgifver den Hufvudnäs Öen på båda sidor, störtar sig utföre ett större fall vid Rånnums brö, och rinner ändteligen, med et lugnare vatten, förbi Restad kungsladugård. Den andra armen, som på södra sidan om Wennersborg bildar en vik, har fått namn af Wassbotten, och slutar vid Knutsbol, ungefär en tredjedels mil från staden.[1] Carls graf, som börjar
- ↑ Wassbotten har genom Wenerns stigande blifvit ansenligt bredare än den förut varit. Isynnerhet skedde en betydlig öfversvämning natten emellan den 31 December 1772 och d. 1 Januarii 1773,
